Ni vet hur det är när man krockar lite lätt med nån på jobbet. Så där nån man inte direkt har pratat med tidigare eller ens vet namnet på eller vad den gör, men man tjenar lite ändå. En lätt nick så där. Så var det idag. Jag slängde mig runt och karln tjenade lite lätt, varpå jag svarar
- Heeellouuuu
För det är ju liksom nån jag känner.
Eller inte.
Det var visst programledar-Ola.
Och det är nånstans där man måste inse att bara för att jag har sett honom på tv i flera år så betyder det inte att han har sett mig.

Och så är mitt drömhus till salu.
Nejdå, det är ingen lyxvilla på Djursholm, det är ett ruckel i skogen där jag tillbringade mina barndomssomrar. Eller en del av somrarna iallafall. Så om någon ger mig 1,2 mille så vet jag vad jag ska göra med dem.

Puss och kram