Jag har inga problem med att kritisera uttalanden som sprids i feminismens namn. Absolut inte. Till exempel uttalanden som att 'ha sex med en man är könsförräderi' är inte feminism och sådana uttalanden från sk feminister skadar den viktiga processen som förhoppningsvis går framåt. Men jag är feminist. Utan tvekan. Och jag tänkte först låta bli att kommentera Kadhammars dagboksanteckning i Saftonbladet ett tag, men...

”Att tala mycket, vara högljudd, ha bestämda åsikter och en egen klädstil är faktorer som få manliga politiker bedöms utifrån.”
Ett sådant påstående är omöjligt att försvara sig emot, särskilt när min kolumn efterlyste just en bestämd åsikt i stället för tomma fraser. Och har någon på denna sida första världskriget dömt en kvinnlig politiker efter kläderna?

Jahapp, så Mona Sahlin är ingen kvinnlig politiker med korta kjolar och dyr väska? Något som tydligen stack i ögonen på mediadrevet med flera.... Det är ju så det är, att förneka det blir ju bara löjligt, Kadhammar. Särskilt när vi kan läsa om i din egen tidning om Sahlins lila sjalar och svarta kavajer och så vidare....

Jag hade kunnat accepterat Kadhammars lilla kolumn ifall den åtminståne hade varit bearbetad och språkligt genomtänkt, men det är ju en 5-minuterstext som respons på att någon vågar kritisera det stora journalistlejonet.

Att sen läsa kommentarerna under kolumnen gör ju att man undrar ifall världens befolkning kan tänka i fler steg än ett.... Är inte ni och Kadhammar också trötta på alla stereotypa könsroller? Och om du inte vet vad jag pratar om, så gör en övning och lista olika egenskaper du tycker är manliga respektive kvinnliga och sen värdera dem... Det är ju liksom kanske inte så trevligt att vara en surgubbe, Kadhammar, men det är iallafall lite bättre än att vara en surkärring... Och helt plötsligt är det skitbra att vara en karla-karl i jämförelse med att vara en kvinno-kvinna. Tack Kadhammar.

 

Ciao

 

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, feminister, kvinno-kvinnor, kadhammar, skitjournalistik, och annat trams

Jag vet inte, veckans bloggtema är Sex. Inget ämne jag normalt är inne och tafsar på, men OM jag vill veta något om sex så vänder jag mig givetvis till experterna. Ja, jag talar om experterna på Veckorevyn. De där som formar framtidens vuxna.

Vi snackar sex.

Och om rubriken inte skulle locka till sig tillräckligt många klick, så har de lagt till "hur blir man bra i sängen". Jag, som det gammalmodiga russin jag är, börjar rodna och chockat dra efter andan när jag funderar på varför de fjortonåringar, som läser Veckorevyn ska behöva fundera på sådana här grejer, men jag försöker bortse från sådana tankar, jag söker ju information jag. Jag är ju en grävande... bloggerska.. Grävande bloggeri, något som borde införas i SAOL, förresten.

Det är Emeli, 26år, Tessan, 26år och Lisa 25år som ska tala om för dagens tonårstjejer Vilka de vanligaste felen som killar gör i sängen är.
 
"Lisa: Det största felet en kille kan göra i sängen är när han ligger på tjejen med hela sin tyngd mot hennes kropp, och juckar!

Tessan: Det värsta som finns det är när killen är för mesig.

Emmelie: Det stora felet många killar gör är att de inte tänker på min tillfredställese, utan att det bara blir in- ut- slut."

Naturligtvis, nu är jag lättad, nu känner jag att jag redan blivit bättre i sängen... eller?! Som den rabiata feminist jag är, så blir jag först lite less på det uppenbara mansförtrycket. Jag menar om killen 'gör fel i sängen' så beror det ju rimligtvis även på tjejen i fråga... Man är ju ändå två... Så kan man egentligen göra fel? ensam? Sen ser jag kvinnoförtrycket som gör att de här tjejerna ser det som fel som killen gör istället för att känna att de har rätt att säga till, hjälpa till, delta, agera, ta initiativ, bejaka och allt det där... Har Veckorevyn ingen som helst stolthet? måste de fortsätta proppa världen full med förlegade tönterier?

Nä, nu överger jag ämnet och siktar in mig på maten som står på bordet, istället. Mat däremot, det är riktiga grejer. Mat är värt alla frosserier som man kan köpa smör för i Småland.

Puss och kram

Jag har en teori, som jag kanske själv inte stödjer helt och fullt, men den ligger där och gror iallafall. Och det har med mansförtrycket att göra. Och indirekt då även med kvinnoförtrycket. Och den stora huvudfrågan är den varför det till största delen är män som våldtar eller är pedofiler. Först vill jag ju förtydliga att jag vill inte ta bort det egna ansvaret. Du väljer själv. Hur än du är uppfostrad så har du en hjärna att använda som filter ibland, men...
Det här med hur män uppfostras till att agera. Hur de inte uppfostras till att tala om sina känslor. Att inte erkänna när de blivit kränkta genom att gråta ut. Osv osv. Den här teorin baserar sig förvisso främst på varför 90% av alla pedofiler är män och knyts samman med att flertalet själva varit utsatta. Det här med att om de 'fått' prata om det då... Ja, ni förstår tankegången.
Och eftersom jag är för att förebygga att dessa avskyvärda brott begås, så kan jag tycka att det att RSFU vill starta en telefonlinje för dem som känner att de är i riskzonen att 'förvandlas' till sexualbrottslingar, att det hela är en bra idé. Dock mer i förlängningen. Att det leder till att män får prata. Att de får tycka. Att de får vara mjukisar. Att de lär sig detta med att uttrycka sig verbalt redan från barnsben istället för allt tjo och tjim och hej och hå. Att det hela leder till en förändring av normen.

Oh well.

Puss och kram

Det är väl det eller en kula i skallen på alla 15åringar som inte sover med händerna på täcket, som gäller snart kan man tänka...

Andra bloggar om:  telefonlinje, sexualbrottslingar, feminism

okej okej, sorry mitt brutala skämt...

sneglade lite över axeln på metrotidningen i handen på kvinnan i sätet bredvid och såg artikeln om att amelia inte säljer när det är män på omslaget. och det lslog mig att vi kvinnor kanske är för dåliga på att objektiviera männen? visst jag vet att bla bla i könsrollssnacket och jämställdhetstider så är objektivieringen något dåligt och jag är jäkligt trött på hur kvinna, som bild, sprids. för nog agerar vi alla lite till och från efter den mallen, som egentligen inte är människan kvinna, utan begreppet kvinna? men hur som, ibland kan ju det där med objektivieringen ha sina fördelar. ibland kan det vara en skön paus att inte behöva ha mer att erbjuda än ett kön. och kanske är det nåt män får prova på alldeles för lite utav? den där pausen när de inte är något annat än en vandrande snopp och inte behöver vara det... inte behöver starta krig, slåss eller kalla nån för hora - utan de bara får vara ett objekt?

har just fått en liten dos konståkning, påtal om objektiviering. att vara konståkare är banne mig bland det manligaste som finns. men bortsett från det så är det maigiskt och dosen var alldeles för liten, särskilt när alla dessa sjukt duktiga ryssar och en schweizare har lagt av. tyskarna överlägsna och eftersom de inte har den vanliga konkurrensen av;


tatiana och maxim.
blev lite ställd just nu när jag såg att pravdas site var på engelska... nåja...

Var med i Maria Vuitton´s tävling, priset är de snyggaste pumpsen ni kan tänka er! Den som vet bäst - vinner!


nä, lite platon innan profiler kanske?!

puss och kram

Andra bloggar om: konståkningsem, tv, amelia, metro, objektiviering, och trams

eftersom min bästis, darlng, pannkaka kommenterade listan nånstans här i bloggen med att hon inte visste att jag älskade att skoja... så kanske jag ska förtydliga det... jag älskar att mobba folk. och skämta. kom på att det kanske ligger olika värderingar i ordet skoja. fast ja, jag mobbar ju inte folk så att de ska bli ledsna, hoppas jag iallafall... och choklad får man alltid äta ;)

jag har planer på att skriva ett inlägg om varför jag är feminist. men just nu orkar jag inte, utan jag tar helt enkelt upp den enklaste och mest banala saken i världen, som ändå visar hur inrotat könsroller och krav är.
om jag som kvinna kommer in på biltema och behöver fråga efter något så har jag två alternativ.
antingen kan jag se skistressad ut med andan i halsen och be om hjälp.
eller så säger jag 'ursäkta, *leendepaus och lägga huvudet på sned* men vilken av de här skruvmejslarna är bäst?' och sen tack tack, med ett tacksamt litet leende. för på nåt sätt, om jag inte gör det så läggs det massa värderingar i det. antingen är jag en surfitta, trött eller you name it.
samtidigt, om en man lägger huvudet på sned och ler när han ursäktar sig för att han vill ha svar på en fråga, så kommer lika många udda värderingar till det. för jag är rätt trött på det här lägga huvudet på sned:andet för att inte framstå som hotfull i olika situationer. och jag blir lika trött varje gång jag kommer på mig själv med att automatiskt göra det...
nu är det ju absolut inte världens allvarligaste grej, men i förlängningen så leder det ju vidare och vidare, som små ringar på vattnet.

jag tänker även på alla gånger man ringt nånstans och fått ett nej och varit tvungen att ruttna för att få sin rätt och alla de gånger pappa ringt och aldrig fått ett nej... mäns automatiska pondus är rätt fascinerande. nåja.

nu ska jag snart äta lussebullar och gotta mig i desperate housewives. sen ska jag plugga fram tills profiler börjar.

påtal om det så en sak till som stör mig enormt är när folk tex skriver min favvoserie är desperate housewifes om och om igen. eller något annat som är deras favorit och det är felstavat. om de nu älskar saker så mycket, borde de inte ha som reagerat på hur det stavas då?
nå, min favvoserie är iallafall säx in de sitty.

puss och kram

på paketen på posten innehöll förresten ett gäng skivor, ett underbart linne och lilla mytröjor, samt en datorväska. och jag är så nöjd med linnet, som allra helst, ska snart visa upp det oxå... måste nog ha det på mig imorn minsann.

Andra bloggar om: feminism, leendepaus, lussebullar, tv, skojande, och trams