Jag blev ombedd att skriva om barnvagnar, här förut, vilket är ett ämne som ligger rätt långt från min värld och verklighet. För jag får väl erkänna att för mig, är barnvagnar mest ett störande moment när jag rör mig ute bland folk och fä. Ja, inte mina barnvagnar, utan andras. Och jag fascineras alltid över hur folk orkar ta med sig ungarna och barnvagnen in på till exempel IKEA. Det lär ju vara bland det mest tålamodsprövande som finns. Själv skulle jag skaffa barnvakt, om jag hade barn. Utan tvekan.

Jag har däremot ett gött minne från när jag var liten. Jag har en storasyster, som är min syster utan att vi är släkt. Jag skulle väl inte kalla henne busig, men upptågslysten iallafall. Och ja, jag hängde på allt hon hittade på. Så en dag tog hon en gammal barnvagn, som var så gammal att den endast användes som dockvagn. I den placerade hon mig och sen bar det iväg ut på stan. Jag har ingen aning om hur gamla vi kan ha varit, men hon kanske var 6 år och jag 3 år. Jag minns att vi mötte någon tant när vi gick över bron som leder till centrum, och att tanten frågade ifall vi verkligen fick vara ute och svira så där. Jajamensan sa vi, inga problem. Nå, under tiden hade mina föräldrar ordnat skallgång och när vi nästan var framme vid leksaksaffären hann de ikapp oss...





Jag har däremot genom åren insett att det finns ett mode när det gäller barnvagnar. För något år sedan hade alla trehjulingar, något som nu börjar jämnas ut lite och det känns som fyrhjulingarna fått en revival.
Om jag själv skulle välja barnvagn till mina barn, som inte finns så skulle det ju däremot vara en sådan här;



(översta bilden lånad från prisjakt.nu)

Puss och kram