För att använda ett annat språk, så MY GOD, vad kul det var att ta sig till och från 'jobbet' idag. Det börjar med att jag inser att tunnelbanan inte går. Väntar en kvart på en ersättningsbuss som inte kommer, skickar ett sms till mina chefer hur läget ligger till... Till slut kommer en ordinarie buss, som tar mig till Hornstull och så är allt löst med cirkus 40 minuters försening. Så när jag kommer till jobbet ljuder den ena chefen:
- Vad duktig du är som är här Leopardia, ja, jag hann aldrig skicka något svar att du inte behövde komma in idag...
Då vet man... Nåväl, jag drar redan halv fem för att ta mig hemåt. Nån gång strax efter åtta är jag hemma i lägenhetens trygga famn. Man kan säga som så att det var synd om folk vid Liljeholmen. Man kan säga som så att när jag åkte stod det folk kvar som väntat ännu längre, men jag har varit på många rockkonserter, så jag plockade fram den gamla talangen till slut. Men först hade jag sett fyra bussar gå och hunnit halka omkull.

Läget är så här; de har märkt bussarna "Ersätter Röda Linjen" alternativt "Ersätter Gröna Linjen", men ingen mer information. Vilket innebär att bussarna kan gå mer eller mindre vart som helst. Ingen hade på hela dagen heller engagerat sig i att försöka dela upp folk som skulle åt olika håll, så att de stod vid olika ställen. Utan när en buss kom, så sprang 200 personer dit för att komma med och samtidigt hoppas på att de kom med rätt buss.

Jag gissar att det kommer att florera bilder från kaoset lite överallt på nätet och jag gissar att de allra flesta stockholmare bloggar om det här idag. Och jag vet, det är helt löjligt, för när jag var liten var det allt som oftast 20 minusgrader och en meter snö, men det är nåt i den här stan som gör att vi 'hmm, det är vitt på marken, jag känner igen det, hur fasiken gjorde vi förra året, ptja, vi ställde in allt va?!'...

Nå, jag kollade SL's hemsida och såg att det antagligen skulle se likadant ut imorn oxå, så jag ringde chefen och frågade om jag kunde jobba hemifrån istället och hon tyckte att 'inga problem, klart man inte kan åka i tre timmar för att ta sig till och från jobbet'... Det tyckte jag var snällt. Annat skulle det ha varit på mitt förra jobb, då hade det låtit 'det är ju inte riktigt mitt problem', vilket jag förvisso inte kan säga emot.

Det var det, Puss och kram