Var ju på anställningsintervju idag. Kan väl kanske inte påstå att jag lämnade ett strålande intryck. Jag förstår ju vilka frågor som ska komma; "beskriv dig själv" osv... Men jäklars vad svårt det är. Jag menar, vad svarar man att man vill bli  bättre på? Utan att sänka sig själv...

Sen blev  jag lite nervös för jag tyckte att personen som intervjuade mig stirrade och hade ett allmänt galet leende, men så kom jag på det där, att man immiterar andras anisktsuttryck efter fem sekunder. Så...
Ja, ni kan ju testa själva nån gång när ni ser på film. Lägga märke till  vilka ansiktsuttryck ni antar under tiden... Om ni nu inte redan lagt märke till det...

Jag måste vara dum i huvudet förresten, som litar på någon som aldrig någonsin gett mig anledning att göra det. Eller ja, jo, men av någon anledning brukar män över lag, undanhålla att de vips haps skaffat flickvän, under den tiden vi är bekanta med varandra. Det här gör mig naturligtvis misstänksam, varför inte bara vara ärlig liksom? Men framförallt känns det ju oerhört förnedrande att upptäcka det själv, istället för att någon berättar... Och jag ser det som att min omtanke utnyttjas. Och jag känner mig sviken och besviken... Inte så att det behöver finnas någonting mellan oss, men jag ser det som en lögn helt enkelt. Nå, kvinnor, ni får tacka mig, för jag driver tydligen karlarna rakt in i era famnar!

Var annars iväg på en mässa idag. Pratade med massa intressanta människor, som raggade folk till olika yrken. Nu är ju dessa yrken inte inom mitt område, men det är ändå kul att snacka lite och se vad som händer ute i världen... Hittade även min fackorganisation. Bra deal där. Hundra pix för hela studietiden. Jag vill ju gå med för att få branschtidningen, men jag vill inte gå ur det fack jag är med i nu... Får se om man får vara med i två föreningar samtidigt...

Och så kunde jag konstatera att semlans tid är förbi...

Alltså, det har smygit in sig lite idolkänsla hos mig... Jag känner att krönikören Fredrik Backman ligger farligt nära att bli min nya idol. Hans krönikor i City är grymma. Det här med att skriva krönikor har ju, i det här landet, urvattnats till något som närmast kan liknas vid på-5-minuter-skrivna-insändare, de är sällan roliga och oftast har 5minutersskribenten något den vill säga. Men ja, herr Backman tar ju hantverket tillbaks till Bangs nivå, fast lite mindre sympatiskt... Han srkiver saker som "kvinnan klistrar fast sig vid värden som en sinnessjuk form av bostadsrättsgroupie och förföljer honom under hela kvällen som en tjockis förföljer glassbilen." och jag kommer på mig själv med att fnissa förtjust. Nu har jag även hittat hans blogg på VeckoRevyn. Dock är kändes det lite otippat att den skulle finnas just där och ett sting av besvikelse, det där stinget som gör att han bara ligger nära att bli min nya idol...

Jo, hemtenta B dök upp idag. Så nu sitter jag här med två tentor att skriva, men, inte ikväll, ikväll är jag trött...

ps. 2dl våffelmix och 2dl vatten blir inte 3-4 våfflor. Det blir 2. ds.

Puss och kram