Som konstintresserad så kan ju senaste tidens små.... ja, små incidenter vad det gäller konstfack och deras elever, vara lite småkul att fundera kring...




Och det där med att försöka ta ställning, en nästintill omöjlighet. För jag kan tycka att det är jättespännande att se hur ett konstverk växer och fortsätter i en evighet och hur det genom diskussioner, artiklar, polisanmälningar vidgar hela konstfältet. Men samtidigt får jag ju lite traditionell moralpanik och tycker att 'voj voj, det faktiskt kanske var nån som behövde den där platsen på psyk'... eller 'voj voj, måste man förstöra andras egendom'... För ibland jag jag bli oerhört trött på och tycka att det är en oerhört naiv tanke att konsten inte har något ansvar... Att konsten ska gå helt fri, just bara för att några personer i rätt positioner har bestämt att så är det... Naturligtvis vill jag inte ha någon kontrollerad fascistisk konstvärld, men samtidigt tycker jag att man faktiskt kan kräva att konstnärer tänker efter på precis samma premisser som alla andra, innan de gör saker...

Men de här konstfackselevernas konstverk förnekar jag iallafall inte att det är konst. Det finns ingenting jag förnekar att få staplas in under begreppet 'konst'... Jag vet ju inte hur Anna Odells färdiga resultat är tänkt att se ut eller tanken bakom eller så, men jag tycker att dessa båda incidenter ändå är oerhört intressanta kommentarer på en av de verkligheter som finns där ute...

Sen går det ju alltid att diskutera nödvändigheten...


Metro
Saftonbladet 1
Saftonbladet 2
Saftonbladet 3