Vi har ju hängt en del på Ikea under sommaren. Ma och pa renoverar sin toalett (ja, rummet alltså) och brorsan köket... Det har lett till att jag finner det smått tråkigt att hänga där och min favoritsysselsättning har blivit att sätta mig någonstans och studera alla tragiska par. Med tragiska par så menar jag de som är just det. Ibland ter sig Ikea som en köttmarknad och man ser hur vissa män går runt och spanar brudar istället för att spana möbler... Andra är de unga paren, där killen precis har flyttat hemifrån men det är ändå tjejen i förhållandet som väljer inredning och köksporslin... Eller när den ena partnern känner att den bara måste stoltsera med parets fantastiska kääärlek genom pussar och dylikt och den andra är lite så där lagom ointresserad av att haka på... Eller de här när man ser att de 'nöjt sig med varandra'... För det är finns få saker som är så tragiska som att folk är rädda för att vara ensamma...  Då inser man att världen är rätt sorglig.
Men så kan det ju vara lite underhållande att se hur Ikea verkligen är kvinnornas marknadsplats, det är som sällan man ser en karl entusiastiskt ropa saker som 'kom kom, den här tänkte jag mig i hallen!!!'

Förresten råkade jag köpa 2,5 kilo Polly när vi stannade vid Cloettafabriken.

puss och kram