Mitt fd jobb blev rånat här förut. Nån sprang in och viftade med pistol. Det är ju sånt som gör en så jäkla förbannad. Och så pratade jag men pannkakan och vi konstaterade hur sjukt det är, saker man är med om. Eller folk man känner är med om. Nån polare som blivit pistolhotad av sin pojkvän, nån bekant som blivit pistolhotad av sin chef, jag har blivit knivrånad, polare har blivit knivrånade på jobbet osv osv... Som om det är vardagsmat. Det finns ju en gemensam nämnare i det här och det är inte så att jag påpekar det som rabiat feminist, men ändå - det är män som begått dessa dåd.
Världen är sjuk.

Slocknade helt när  jag kom hem från föreläsningarna. Vaknade inte ens av telefonen. Det är nästan så att man sitter och längtar efter tentan, så att man får sitta hemma och arbeta själv.

Jag fryser som en liten gnu, så det är nog dags för en kopp té här.

Puss och kram