Jag vet inte, nån gång kanske man borde testa det där med att använda hjärnan som filter innan man talar....?
Jag mötte min granne i hissen igår. Eller egentligen, så kanske vi mer åkte hiss ihop.. nåja... Jag ser att han trycker på 5an och flinar och frågar;
- är det ni som bygger om?
- ja, hoppas vi inte stör allt för mycket....?
(och här borde nån ha skjutit mig i huvudet. Jag vete fulingen, jag försökte väl bevisa att jag var socialt kompetent eller nåt, för jag svarar så fint)
- neeeej, men absolut inte, mig gör det iiiiiingenting...
- ja, nä, alltså, vi är inte klara än på länge, så vi kommer nog att hålla på ett bra tag till, men jag hoppas att det inte stör för mycket....?
(Och här kan jag som inte hejda mig...)
- neeeeeej, men guuuu' nej, det är absolut ingen fara för min del... jag pluggar ju ändå bara...

När jag når min dörr har jag redan mentalt mördat både mig själv och min granne. Brutalt!
Inte heller förstår jag min egen logik i att man skulle vara mindre störd för att man pluggar istället för jobbar... "jag är ändå bara hemma, istället för på jobbet och slipper allt borrande" eller hur tänkte jag där egentligen..?!

Har haft en superhärlig dag inne i stan. Jag är helt förstummad över hur tomt det var i Gamla Stan. Man kunde gå, utan att krocka med en enda person, eller ens behöva väja för någon. Jag njöt. ... Och shoppade!

Puss och kram