attans, glömde visst

Nu när jag var hemma hos mamma och pappa senast, för en vecka sen, så upptäckte jag att jag såg misshandlad ut på underarmen...

Fattade inte riktigt vad jag kunde ha gjort. Men på vägen hem så hängde jag för nån sekund bara, datorväxkan på handleden, ni vet så där som man så trendigt bar väskor förut... Och vips var jag full av blåmärken. Helt galet.

Och så fick jag finfina sockor av mina föräldrars grannar. Stickade i Estland tydligen. Och jag föll för dem iallafall.

Så nu värmer jag mina kalla fötter i heta sockor :)
Kilade över på måndagen för att tacka och fick med mig lite blommor att ta hem till Stockholm, de sitter nu i en vas och är fina;

Det är skönt att vara bortskämd :) och jag sa att jag skulle komma förbi senare i sommar och tigga färskpotatis från deras land... Egentligen kanske man borde bo i en småstad....

Såg ju naturligtvis Antikdeckarna idag. Blir helt lycklig och lyrisk av det programmet. Så jo, jag är nog medelålders, men det talar vi inte högt om...

Det känns som om jag har tusen saker att göra, men jag är ju så jäkla bra på att skjuta upp allt och ligga i soffan istället. Tycker att man borde kunna få anställning som soffliggare. Testa soffor åt olika företag. Kunde jag ligga där, med min lap top och surfa på arbetstid istället. A, just ja, soffor är ju till för att s-i-t-t-a i... Glömde..

Blev helt plötsligt sugen på isglass, kanske dags att ge upp nu...

Puss och kram

Andra bloggar om: blåmärken, misshandel, presenter, sockor, blommor, grannar, soffliggarens dröm, och trams

Sådär såg mina ben ut i somras efter att jag hjälpt min pappa att sätta upp lampor i sommarstugan...jag var liksom tvungen att slänga benen över träbalkar för att kunna rigga upp dom, och sen när jag såg benen ngn dag efteråt var dom gula och blåa. Precis som din arm ser ut. Läskigt. Man blir lättad när man kommer på VARFÖR blåmärkena har uppstått. Innan man har kommit på VARFÖR har man hunnit diagnostisera sig själv med leukemi...

Mysiga raggisar!!

Annika: Det var så jäkla bisarrt, för den här andra gången såg jag liksom hur blåmärkena blev till, bara på nån sekund. Innan, efter bara första gången så såg det ut som två fingrar, så jag funderade nog mest på om jag kramat sönder mig själv i sömnen och vad jag då kunde ha drömt om... Jag brukar annars skippa leukemi och gå direkt på hiv...

Direkt på hiv...OK, du slog mig där :-)

One up!

Oj, blev orolig nu. Men antar att det är olika hur lätt man får blåmärken....jag tillhör dem som bara får blåmärken då kroppen utsätts för kraftiga påtryckningar. Tror nog att du ska vara lite uppmärksamm på detta i alla fall...kram

Stackare - jag får också blåmärken lätt, bara någon petar på mig. Och raggsockorna såg mysiga ut, jag har själv blivit galen i polska raggisar och skickar bud så fort någon ska åka dit.

Nu är det fredagstävling hos mig - hoppas du vill vara med och tävla. Den här gången är vinsten ett ännu vackrare vårleende! :-) Trevlig pingst!

När man fäktar värja får man runda märken stora som en-kronor, men bara på högra armen, högra bröstet och högra låret! Om man inte är vänsterhänt förstås. Det ser knepigt ut och svårt att förklara i bastun på kommunala badhuset. Snygga sockor!

annika: hehe, det är en talang jag har ;)



barbamorsan: jag har nog alltid haft lätt att få blåmärken, men jag har då aldrig fått så där på underarmen, men antagligen var väskan tyngre än den kändes, helt enkelt... jag har rätt ytliga blodkärl, så det är nog inget att oroa sig för...



charlotte: vilken härlig tävling du hade! :)



L80: oj! gör det ont oxå? fäktning skulle nog vara en bra träning annars, bortsett från att jag är smidig som ett kylskåp..