Uh, har sovit hela dagen, så jag var tvungen att ta en promenad nyss. Läste en hennes, sen slocknade jag... Så kan man ju oxå fördriva tiden...

Susade förbi en svart kille med dreads ner till fotknölarna. Jag har sett honom förut och jag är mäkta imponerad. Fatta om man badar med det där håret, lär ju ta en vecka innan det har torkat... Och det lär ju vara bra tungt. Och de ser helt oslitna och outtunnade ut. Respekt.

Och så fortsätter mitt spännande liv. Jag lägger in lite poesi jag skrivit istället. Tillägnar den här dikten Miss Lyckad, eftersom det var hon som födde tanken om diakvint, hos mig.

utanför

att försöka lyfta
när vinden mojnat

du gav mig siffror att räkna med
jag gav dig svaret till nästa liv
en boja kring död mans fot
att låta det som sker ske

--

du lät tiden rulla fram som gutturala ljud
ur din strupe
föddes jag med egen vilja
du sa diamant, jag sa diakvint

.

// Leopardia©



Puss och kram på er!!

Andra bloggar om: obeskrivlig trötthet, dreads, poesi, bara ord, och trams