Nu har jag pratat med min personalchef. Man kan säga så här, att jag känner mig ju inte så välkommen tillbaka efter samtalet med min chef som inte kunde kompromissa utan tyckte att jag minsann var tvungen att jobba kväll eller sjukskriva mig. Nå, jag erbjöd min personalchef att säga upp mig med omedelbar verkan om jag fick ett avgångsvederlag. Hon skulle kika på det och återkomma. Jag gissar att hon kommer att dela upp mig på tusen hallar. Och jag måste ringa psyk. Jag känner bara att det är så jävla orättvist att jag ska vara så drabbad, medan han bara går runt och lajar i fängelset. Jag tycker faen att våldäktsmän borde skjutas. Just nu tycker jag det iallafall.

Såg Ps. I love you igår. Jäklar vad jag bölade. Jag vet inte vad jag tyckte om filmen, den var väl så där, men oj, vad känslosam.

Undra om jag ska fortsätta sova eller om jag ska gå upp... Hmm...

Puss och kram

Andra bloggar om: livet, film, och trams