Alltså, jag förstår inte de socialakoderna det innebär att vara kassör eller kassörska. Uppenbarligen. Jag var nyss till affären och han i kassan tipsade mig om några nya cig. Jag sneglade ner lite på min mjölk och mina bananer och undrade varför, fast jag sa inget. Naturligtvis. Jag bara nickade och såg glad ut. Alltså, jag misstänker att folk i kassor runt om i sverige försöker vara snälla och det är ju bra. För jag kan inte för mitt liv klura ut varför någon tipsar om cig som är billigare än andra cig.. Och det här händer i olika versioner jämt.

Köpte en mysdress i sammetsliknande material och höll inte på att komma ut ur affären för att killen i kassan började diskutera 70talet och dess barnprogram. Hela tiden rörde jag mig sakta bortåt mot utgången, men det fortsatte att strömma ord efter ord efter ord.

Sist jag var i den affären jag var nyss köpte jag två energidrycker, varpå han kommenterade eller undrade 'du köper två för att slippa springa fler gånger när den ena tar slut?'. Nä, jag köper två för det är vad som krävs för att ge min man en hjärtattack så han dör... Jag fattar verkligen inte varför, vad det är frågan om, denna pratgladhet hos kassapersonalen?

Och det finns få saker jag hatar så mycket som när folk ska kommentera vad jag handlar. Hem och dricka cola framför melodifestivalen? - Nä, jag ska hem och bygga en bomb ditt jobbiga as, som tvingar mig att nicka och le och tycka att oj, vad trevligt det här blev.

På bikbok en gång;
- Ah, snygg väska, jag har en planch med samma motiv på hemma.
Jaha. Och exakt vad ska jag göra med den informationen menar du?

- Oj, vad du har fyndat.
Nä, inte med era skitdyra priser, bara för att ni har rea är det inte fynd.

Jag har själv suttit i kassan och jag pratar med dem som pratar med mig, de andra låter jag vara. Fast det är lite skillnad, för det rörde sig om stammisar. Så jag förstår på fiket här nere om de skulle börja tjattra lite.

Åter till senaste incidenten; kan ha att göra med att jag alltid går dig i myskläder, illaluktande och ofta betalar med mynt. White trash personifierad. Jag kan förklara det med att jag alltid bara går dit när de andra affärerna har stängt och vaknat efter en svettig tupplur och inte orkar ta med mig plånboken utan grabbar(suck, nu pratar jag svengelska oxå) en näve mynt ur min myntmugg och drar iväg.

Nu låter det som att jag är världens otrevligaste människohatare, men jag förstår bara inte koderna i affärer.

puss och kram på er.

Andra bloggar om: affärsbiträden, pratgladhet, och trams