Jag är inte ensam. Frida Boisen har skrivit en krönika om massage. Och jag kan bara hålla med. Eller egentligen håller jag inte med om att det är en krönika, förlåt Frida, men jag anser mer att det är en någotlunda välskriven insändare. Men det tycker jag nästan alltid om Fridas krönikor, de har liksom inte den där riktiga kröniketouchen, men, men... Frida har nog andra kvalitéer.
Själv sitter jag med någon traumatisk upplevelse av en helkroppsmassage, som mer var en helkroppssmekning i en timme. Av Kerstin klädd i någon kort sköterskedräkt. Och nej, detta var inte på något suspekt ställe utan på en vanlig naprapat och massag-salong. Jag går på massage för att bli av med muskelknutar, inte för att jag saknar närhet.

Nåja.

Jag är sjukt trött och imorn har vi examination på den här kursen. Vi ska redovisa vårt grupparbete och jag känner att jag nog inte blir godkänd på den här kursen, men nån gång måste det ju få vara så oxå.

Jag har som blivit lite anti min egen blogg, jag känner inte att jag har något att säga länger. Jag gör ingenting, jag bara sover...

Nåja,

puss och kram