Idag åt jag med svart-vinbärssylt och det är så sabla gott. Jupp.

Och så är jag trött igen. Borde börja dona med tentan, men jag vill inte. Vill inte. Vill inte.

Usch, har en liten svacka. De är så skumma dessa svackor, nu för tiden. Oftast handlar de om att jag ligger på soffan och blundar och allt jag tänker om och om igen är 'jag vill inte leva. jag vill dö', vilket naturligtvis spär på svackan och leder till att jag till slut inte orkar vara vaken. Och grejen är ju att jag egentligen har massor med saker att vara glad över, men min depression har jag uppenbarligen helt förlorat kontrollen över.

Glömde naturligvis bort att kila till kolonilotterna idag för att införskaffa mig en egen. Får se om nån är där imorn.

Hupp, suck. Vila lite kanske...

Puss och kram

VIll ni läsa en tentafråga förresten?
"Vi har under kursen diskuterat "subjektets identitetsbildning i den postkoloniala situationen." Med andra ord, hur en individ (eller författare eller konstnär) finner eller förlorar sitt idiom, och sin identitet, när han eller hon tvingas uttrycka sig på ett språk, och i en tradition, i vilka han/hon på något sätt är "eller upplever sig som" marginaliserad. Redogör för Spivaks, Saids och Bhabhas teorier om det kolonialiserade subjektets kamp för sin identitet med utgångspunkt i de texter vi läst av dessa teoretiker. Hur förhåller sig deras teorier till varandra? Kompletterar, eller utesluter, de varandra? Hänvisa gärna till Saids "Berättelse", Lyotards begrepp differand, Deutschs så kallade "as if"-personlighet, och Astrid Trotzigs självbiografiska Blod är tjockare än vatten."