Det är inte bara som jag trodde. Jag bor i ett palats!! Ett ovanligt stort sådant. För nu har jag lyckats tappa bort mina pyjamasbyxor. Så här sitter jag och fryser om mina ludna ben. (Jaaa, Panki, de är fortfarande håriga ;) - hon råkar veta att det säkert är ett år sen de senast såg till någon form av verktyg för att få bort dessa, allt för långa, fjun... Jag vet inte, man kanske borde fira med champange?!)

Åååh, vad jag älskar när folk med ett serviceyrke är tillmötesgående. Av någon anledning tyckte mamsen att jag skulle hämta ut hennes glasögon här i stan, men jag gick dit och frågade om de inte kunde skicka dem istället. Vet inte varför hon inte själv hojtade om det, men, men. Och inget onödigt snack, utan bara 'javisst'. Och när jag gick ut genom dörren såg jag hur hon redan stod och packade ner dem i en kartong... Sånt gillar jag.

Det jag inte gillar är ni jobbiga människor som står i olika köpcentrum och kränger nån prenumeration på Omega3. Under vilken sten har ni krälat fram allihop?! Egentligen är det lite läskigt hur klonat det känns, alltihop. Inte ens 3försäljarna är lika energiskt irriterande. Snälla, om jag redan har sagt att jag inte är intresserad och jag redan befinner mig 20 meter bort, sluta fortsätt prata med mig. Och om jag säger att jag redan äter Omega3, varför skulle jag då vilja köpa...

Höll på att börja böla på bussen, till följd av filmen vi såg på föreläsningen. Okej, alltså, vi blev inte tvingade att se den, utan det var frivilligt, men ingick ändå i studierna, ja, ni förstår. Usch nej, jag behöver nog en dos Cole Turner nu...


Andra bloggar om: sköna hem, förhäxad, tv, studier, serviceminded, jobbiga nötter, och trams