Alltså, jag är inte helt förtappad, även om jag inte har skrivit en rad om Engla, så tycker jag att det är hemskt när barn far illa. Så det är inte bara tiaror jag sörjer. Fast jag kommer nog aldrig riktigt att förstå hur sånt här kan ske varje dag, världen över, när just denna enskilda händelse visar på ett sånt engagemang hos folk. Hur det är något ruttet med vår värld och det man inte får peka på - att det till största delen är män som ligger bakom. Nu menar inte jag att skylla på män, utan jag vill bara peka på vart man kanske ska börja nysta för att komma till bukt med saker och ting.

Men nej, jag skulle kunna sitta här med hundra söndertrampade tiaror och inte sörja ett uns, om det innebar att inget barn nånsin for illa igen.

puss och kram

Andra bloggar om: barn, samhällskritik, oförtappad