Här om dagen blev jag väckt av telefonen och när jag lyfte på luren var det en röst som sa
- god morgon, det är dags att vakna nu, världen saknar dig.
Det här är mitt favoritsätt att vakna på. Jag tycker att den tanken är så fin, även om det är snudd på storhetsvansinne att tro att det skulle vara så, men iallafall.

Just nu och ja, hela dagen, efter att jag tryckt i mig massa thaimat, så har jag haft ett sockersug. Och då kan jag även tillägga att jag ätit ett gäng chokladbitar av den mörka sorten, en twix, smågodisbitar och ändå blir jag inte av med suget. Så just nu ligger jag här och stirrar mig lystet omkring, för att hitta nåt att moffa i mig. Tänk den som ändå hade sockervadd...

Polska kolor.

Jag behöver polska kolor. Jag tror att det är det enda som fungerar mot detta sug. Synd att man sitter i sthlm.
Hmm, undra om man kan äta kolasås som gått ut.

Nä, nu ska jag fortsätta glo lite på Medium. Fast jag borde kanske passa på att läsa nån text om orientalism, nu när jag ändå är vaken, men jag ligger nog hellre och tycker synd om mig själv som inte har sooooocker nog. Ni vet, det är den där tiden på månaden och hormonerna bara stormar runt och det finns risk för att om jag inte slutar skriva nu, så kommer det bara att komma massa konstiga saker på pränt, så puss och kram på er!

Andra bloggar om: sockersug, ett obeskrivligt sockersug, medium, tv, och trams