Jag hade tänkt glo på Medium, som går på fyran nu, men istället fångade jag upp den bärbara och försöker köra nån simultanvariant, vilket innebär att Medium faktiskt nästan förlorat sin tjusning. Men anledningen var att jag började fundera på mobiltelefoner.

Och nepp, no, nej, inte vilken jag vill ha, utan mer tiden innan mobiltelefonen växte fast i handen.

Precis där runt 94 kanske, så svor vi dyrt och heligt, eller iallafall föraktfullt uttalade orden, jaja, nåt i stil med 'hö, jag skulle aaaaaldrig ha med mig mobiltelefonen krogen', sa vi. Det var det pinsammaste som fanns - folk som pratade i mobiltelefon vid tillfällen när det inte gällde liv eller död. Offentligt. OMG! vilka töntar.
Jag vet faktiskt inte varför vi tyckte att vi var såååå übercoola i vår vägran, men, men...

Nu funderar jag lite på hur man egentligen klarade sig innan, den här extra kroppsdelen dök upp. Hur lyckades man tex möta upp varandra på stan, krogen eller annat. Och så började jag fundera - är det så att folk har blivit mindre noggranna med att komma i tid, nu när de kan ringa och slänga ur sig ett 'ah, jag blir 5 minuter sen'?
Och att man inte längre bokar in tider utan ett 'runt klockan ett'? och så ringer man när man är på väg. Och är det här något som gör att vi sparar in tid, om man nu kan spara tid, tror inte det va doh. Men iallafall, är det något som lett till att vi lever mer effektivt, eller har vi bara blivit mer nonchalanta med våra 'runt-snåret-tider'?

Anledningen till denna fundering är att jag allt som oftast glömmer min mobiltelefon kvar i väskan när jag kommit hem och således helt missar att den inte får några sms. Den är alltid på ljudlöst och används bara som väckarklocka... och på krogen...

puss och kram

Andra bloggar om: mobiltelefon, mobiltelefoner, tid, attitydförändringar, och trams