det här är svaren på en utmaning
okej, eftersom tinnitussan slängde iväg en utmaning angående de här
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
och även anna nämnde det i sin blogg, så kör jag en ny variant.
1. när jag var liten, så var jag jätterädd för att folk skulle tro att jag var pojke, så jag vägrade ha långbyxor på mig. gick alltid runt i klänning. detta fram tills jag var 7 år. överallt. tillochmed vid svampplock i skogen.
2. när jag var liten brukade pappa göra kokoskakor. nån gelantinröra man doppade i kakaobeströdd kokos. problemet för mig var att min bror heter joakim och jag kunde inte säga det, utan kallade honom för koko. mhm, så då var det ju kokos kakor för mig. och det tog lång tid innan jag greppade det där att vi fick äta hans kakor...
3. jag tror att min mamma sa nån vinter nån gång att man måste ha mössa på sig när man går ut. vilket jag tog fasta på och sprang runt med toppluva till mina fina klänningar.
4. när jag var lite äldre och skrev dagbok så ljög jag i den och hittade på killar jag var kär i.
5. när jag var liten och sa något roligt, så där som barn brukar göra, och folk skrattade åt mig, så började jag störtgråta.
6. och en gång började jag störtgråta när vi var borta på fika och de bara hade kex och mackor. för att det fanns inga kakor. så till slut letade de på några gamla bullar och jag blev nöjd. man kanske kan gissa sig till att jag blev kallad kakmonstret när jag var liten...
jag var en konstig unge...
Andra bloggar om: utmaning utmaningar
Kommentarer
Tinnitussan
Kul att läsa! Jag är också ett kakmonster. Från barnben och till idag :-)
Annika
Det där var kul att läsa!!! Verklkigen! Det där med dagboken är lite roligt, och lite gulligt.
Kakorna också!
Känner igen det där med att gråta när man är liten och folk skrattade åt en, sån var jag också. Är det förresten OK om jag länkar dig på min blogg?
Lina
*fnissar* Tack för underhållningen!
Det är så roligt att läsa om andras egenheter, tur man inte är ensam om att ha såna.
Trackback