okej, sitter nyduschad och tänkte åka in och vaccinera mig. får se om jag orkar lämna in mobilen. kruxet är att jag åker iväg alldeles för snart och jag vill ha den med mig. jag vill inte ha min gamla 3310. nog för att jag har ett kärleksförhållande till den som heter "det är den bästa mobilen genom tiderna", men jag vill ha kameran för att kunna dokumentera och för att kunna ta emot pankis mms.de är liksom en guldkant på tillvaron. en dokumentation av en väns liv. härligt.

på tal om vänner:

männen, kärleken? nu ryker den här kategorin från min blogg. ska jag dra hela historien så är det så att för nån dag sen så nämnde han att han skulle vara i sthlm på söndagen. jaha, hur länge då? frågar jag. varpå jag får svaret att tåget bara stannar där några minuter. äh, säger jag, du ska säkert på dejt och vill bara inte träffa mig. vi skrattar lite. men oups vad rätt jag hade. grejen är att 1 jag förstår inte varför man ens börjar ljuga. det var inte så att jag frågade nåt. varför tiger man bara inte? 2. när man nu ljugit, varför ringer man sen efteråt och berättar om nåt jäkla museebesök man gjort? som för att gnugga in lögnerna och förnedrelsen i ansiktet på mig. 3. varför ringer man mig 4-5 gånger om dagen och sen ljuger för att inte träffa mig. varför är jag den första man ringer efter att man vaknat upp efter operationen, för att sen göra så här? jag fattar inte. är inte det lite väl falskt? vänskap, in my ass.
nå, jag fick nåt mess om att han skulle ringa idag. men jag känner honom. han kommer inte att  vara ångerfull utan dra nån motivering till att han har rätt att ljuga. pga mig.

om mina vänner här i stan ljög för att slippa träffa mig skulle jag typ böla ihjäl mig. men det är sånt jag alltid går runt och är beredd på ska hända. för jag ÄR jobbig.

men jag menar om jag var i lund över dagen och skulle träffa E, men inte hörde av mig till brorsan eller N. hur slugt skulle det vara. särskilt om jag och E gjorde nåt de gillar att göra oxå. ja, jag försår bara inte. och jag funderar på att skita i och svara när han ringer. jag känner mig som nån jävla soptunna han använder för att fördriva tiden och få bekräftelse genom, men sen när det inte passar så...

jag frågade "men varför hörde du inte av dig, varför ville du inte träffa mig?" eller nåt ditåt. och fick svaret "men vi kan ta det nästa gång". eftersom jag självklart ska sitta och vänta på att oh, den store ska behaga träffa mig. i min värld är detta helt bisarrt. och nu har jag skrivit ett helt inlägg om det, så nu får det vara nog.

jag hade köpt en mugg i födelsedagspresent åt honom. en mansmugg, eftersom han är så fixerad vid manlighet. dvs en gammal sak från förr när de hade som en kant i muggen, en mustasch, just för att man inte skulle lägga mustaschen i kaffet när man drack. utan man drack genom ett hål. jaja, häftig var den iallafall. nu kan jag ju låta den tillhöra min egen samling istället eller nåt. för varför är jag sån, som slösar omtanke på folk som inte uppskattar det. kanske för att det ligger i mina gener att ge omtanke. men nånstans går gränsen.

det är så härligt när man duschar och sen inleder tiden efteråt med att svettas ihjäl.
mens har jag oxå. och jag hatar det. varför finns det något så totalt jobbigt och onödigt som att kvinnor ska behöva blöda en gång i månaden? vet inte gud hur det är att bajsa samtidigt som man har mens? tycker jag att hon borde ha tänkt på när hon skapade oss.

ja, nä, nu ska jag göra nåt vettigt av den här dagen och resten av mitt liv.

ska iallafall posta lite presenter till brorsan. han behöver nog piggas upp lite. med fröpåsar kanske, haha!

nä, puss och kram, jag återkommer nog senare idag.