alltid detta leende
eftersom min bästis, darlng, pannkaka kommenterade listan nånstans här i bloggen med att hon inte visste att jag älskade att skoja... så kanske jag ska förtydliga det... jag älskar att mobba folk. och skämta. kom på att det kanske ligger olika värderingar i ordet skoja. fast ja, jag mobbar ju inte folk så att de ska bli ledsna, hoppas jag iallafall... och choklad får man alltid äta ;)
jag har planer på att skriva ett inlägg om varför jag är feminist. men just nu orkar jag inte, utan jag tar helt enkelt upp den enklaste och mest banala saken i världen, som ändå visar hur inrotat könsroller och krav är.
om jag som kvinna kommer in på biltema och behöver fråga efter något så har jag två alternativ.
antingen kan jag se skistressad ut med andan i halsen och be om hjälp.
eller så säger jag 'ursäkta, *leendepaus och lägga huvudet på sned* men vilken av de här skruvmejslarna är bäst?' och sen tack tack, med ett tacksamt litet leende. för på nåt sätt, om jag inte gör det så läggs det massa värderingar i det. antingen är jag en surfitta, trött eller you name it.
samtidigt, om en man lägger huvudet på sned och ler när han ursäktar sig för att han vill ha svar på en fråga, så kommer lika många udda värderingar till det. för jag är rätt trött på det här lägga huvudet på sned:andet för att inte framstå som hotfull i olika situationer. och jag blir lika trött varje gång jag kommer på mig själv med att automatiskt göra det...
nu är det ju absolut inte världens allvarligaste grej, men i förlängningen så leder det ju vidare och vidare, som små ringar på vattnet.
jag tänker även på alla gånger man ringt nånstans och fått ett nej och varit tvungen att ruttna för att få sin rätt och alla de gånger pappa ringt och aldrig fått ett nej... mäns automatiska pondus är rätt fascinerande. nåja.
nu ska jag snart äta lussebullar och gotta mig i desperate housewives. sen ska jag plugga fram tills profiler börjar.
påtal om det så en sak till som stör mig enormt är när folk tex skriver min favvoserie är desperate housewifes om och om igen. eller något annat som är deras favorit och det är felstavat. om de nu älskar saker så mycket, borde de inte ha som reagerat på hur det stavas då?
nå, min favvoserie är iallafall säx in de sitty.
puss och kram
på paketen på posten innehöll förresten ett gäng skivor, ett underbart linne och lilla mytröjor, samt en datorväska. och jag är så nöjd med linnet, som allra helst, ska snart visa upp det oxå... måste nog ha det på mig imorn minsann.
Andra bloggar om: feminism, leendepaus, lussebullar, tv, skojande, och trams
Ska bli så kul att läsa ditt feministinlägg!
Och visst känns det där med mejslarna igen. Ett oproffsigt bemötande gör mig rosenrasande på två röda. Jag gör allt annat än ler...
Heja Leopardia!
Svar: haha vad söt och snäll du är!
Bra inlägg!
Ja, jag blir också så irriterad vad gäller sånt.
har dessutom en känska (kanske fel men...) att det är ännu värre i USA.
Jag känner det alltid som att jag förvandlas när jag kommer in i en grabbvärld som tex en bilverktstad eller ett byggvaruhus.
Tycker ofta man blir behanldad med "lilla gumman anda".
USCH det stör mig så...
Och ja...SÄXXX inn de Sitty är verkligen BÄST!!
hemmafruarna gillar jag inte...
jag vill ha lussebulle..och nån bra dvdbox...och glögg..mmm
kramar!
tinnitussan: haha, ja, nån gång kommer det att komma... ett något flummigt sådant förvisso, jag ska bara orka vara seriös först...
sawen: tackar :)
annika: jag gillade inte hemmafruarna från början, men om man ger det en chans så fastnar man benhårt. jag hade en perid förresten, när jag kallade folk för 'lille vän' vet inte varför, men det var inte så poppis hos dörrvakter iallafall...
anna: jag har fortfarande inte öppnat glöggen... får göra det i helgen :)