jag skulle gärna skriva att sånt är livet, men jag tror faen att det bara är mitt liv som är så tramstramsigt
jag älskar er alla, som läser min blogg. utom H. även fast han säkert skulle förneka det, så har han nog gluttat i den. men jag är trött och jag är irriterad. för helt plötsligt får jag mess på msn och jepp, jag väljer att svara och jag väljer att vara snäll. men vad får man tillbaks?! jag orkar inte med den här fjortisvärlden jag alltid lyckas hamna i. hans tjej har blockat mig. inte för att jag har nåt behov av att se hennes bilder eller prata med henne eller sånt what so ever, men jag menar man blockar ju inte en vilt främmande människa utan att det förekommit nån form av skitsnack bakom det. eller snack iaf. med H. nå, skitsamma. jag valde att hämnas och blocka honom från min msn. så fånigt att det inte är sant. alltså, det jag blir trött på är ju mig själv. de där andra skiter jag ju i. förutom att jag undrar varför man som man drar in mig i sina andra relationer?! eller är det jag själv som placerar mig där?! för det här är liksom ett återkommande tema i mitt liv. men åter till saken. jag blir trött på att jag måste ge igen, haha. och jag blir trött på varje gång jag inser att folk ser internet som deras värld. och jag känner mig bra fånig, som ger det här utrymme i min blogg.
hur som, jaaaaa, jag ligger efter... jag höll på att ge upp igår. rakt av. jag pallar inte det här med att plugga. min hjärna är välstekt hundra gånger om nu. jag har dålig läsförståelse tydligen och jag vill inte läsa om paris på 1800talet. jupp, en bok till. och varför, varför envisas dessa författare med sina franska uttryck? eller som i den senaste. den som lite analyserar litteraturens möte med paris på 1800talet. tex balzac. jaja, papa goriot. men nej då, vi skriver inte papa goriot, vi skriver originaltiteln på franska. varje gång. varje exempel vi använder av en fransk bok, tidning eller vilket som. fattar inte "vi" att det gör att man tappar tempot. när boken är på svenska, snälla skriv den svenska titeln på alstren. så nu har jag lyckats skriva ett referat på en bok jag inte har läst. jag hamnar i samma gamla vanlig glidning genom studierna som alltid. och jag vill verkligen läsa alla böckerna. meeen, tyvärr är det så; jag går i skolan, får panikångestattack, dagen efter är jag så trött att jag nästan börjar gråta och då ska jag läsa 105 sidor om paris på 1800talet. jag pallar inte. jag kan inte läsa en bok från en dag till en annan, haha, om det inte är flickböcker. så jag är påväg att ge upp. nå, jag ska sluta gnälla. jag gnäller så mycket att jag blir trött på mig själv. och så har jag ännu en anledning att vara trött på mig själv.
nix, det är dags för att jubla. magnum coltrane price. när jag läste rubriken trodde jag att det skulla handla om att hela världen känner sig kränkta jämt. sånt där som tinnitussan är så bra på att ta upp ;) men nej, den handlade om en man som låter. män som låter och jag älskar män som vet i vilka situationer det behövs en näve som dräms i bordet! bravo! äntligen en man som inser att även män måste låta och att även män måste försöka nå andra män, att våldtäkte inte är en kvinnofråga. tack!
puss och kram på er.
Andra bloggar om: studier, världen, tönttöntar, magnum coltrane price, män,
hur som, jaaaaa, jag ligger efter... jag höll på att ge upp igår. rakt av. jag pallar inte det här med att plugga. min hjärna är välstekt hundra gånger om nu. jag har dålig läsförståelse tydligen och jag vill inte läsa om paris på 1800talet. jupp, en bok till. och varför, varför envisas dessa författare med sina franska uttryck? eller som i den senaste. den som lite analyserar litteraturens möte med paris på 1800talet. tex balzac. jaja, papa goriot. men nej då, vi skriver inte papa goriot, vi skriver originaltiteln på franska. varje gång. varje exempel vi använder av en fransk bok, tidning eller vilket som. fattar inte "vi" att det gör att man tappar tempot. när boken är på svenska, snälla skriv den svenska titeln på alstren. så nu har jag lyckats skriva ett referat på en bok jag inte har läst. jag hamnar i samma gamla vanlig glidning genom studierna som alltid. och jag vill verkligen läsa alla böckerna. meeen, tyvärr är det så; jag går i skolan, får panikångestattack, dagen efter är jag så trött att jag nästan börjar gråta och då ska jag läsa 105 sidor om paris på 1800talet. jag pallar inte. jag kan inte läsa en bok från en dag till en annan, haha, om det inte är flickböcker. så jag är påväg att ge upp. nå, jag ska sluta gnälla. jag gnäller så mycket att jag blir trött på mig själv. och så har jag ännu en anledning att vara trött på mig själv.
nix, det är dags för att jubla. magnum coltrane price. när jag läste rubriken trodde jag att det skulla handla om att hela världen känner sig kränkta jämt. sånt där som tinnitussan är så bra på att ta upp ;) men nej, den handlade om en man som låter. män som låter och jag älskar män som vet i vilka situationer det behövs en näve som dräms i bordet! bravo! äntligen en man som inser att även män måste låta och att även män måste försöka nå andra män, att våldtäkte inte är en kvinnofråga. tack!
puss och kram på er.
Andra bloggar om: studier, världen, tönttöntar, magnum coltrane price, män,
Kommentarer
Tinnitussan
Håller så med! Tycker det var superbra att han tar upp frågorna. Att jobba med attitydförändring. Heja, heja.
Trackback