saker gjorda: varit på rättegång
alkoholintag: köpte festisar på rusta....
dagens fråga: kan det inte bli den 2a oktober nu?
dagens låt: bamselåten
dagens känsla: endorfinerna sprutar.
dagens citat: är en dialog*


*historien är K som fråga mig vad hon ska jobba med. hon vill ha något där hon rör på sig.
- journalist?
- nä, men jag är inte så där påstridig, det är som försäljare. jag skulle inte ens kunna sälja en miljon för en tia...
- tack, jag tar två då'ra....


shit, vad jag och K har blivit lika. hon gillar oxå du är vad du äter och tycker ingenting är roligt. så ja, uppenbarligen skulle jag försöka komma på ett jobb hon kan tänkas vilja jobba med. men det var oxå saker som "shit, kommer du ihåg hon som drack 56 kaffe latte på en vecka?!!" haha, klart att jag gör. hur jävlar hann hon liksom...


ok, rättegången. jag kände inte igen honom, men jag kände igen hans röst. han mötte aldrig min blick. han var rätt smal, kort, blont hår och ett jättestort adamsäpple. och hade ögonbrynen högt uppe i pannan när han försökte se ut som att han inte ljög.
han sa:
att det var ett frivilligt samlag
att han inte hade sett några skador på mig och absolut inte tillfogat mig några
att han åkt från S-förorten kl 3 på natten och varit hemma innan halv fyra.
att han inte upplevt mig som särskilt berusad
att han sagt när han gick därifrån och jag ville att han skulle vänta "nu när jag ser hur du ser ut, så vill jag aldrig mer se dig igen"
att det var omoget sagt av honom, men han ville inte ha mer med mig att göra och att han inte alls tyckte att jag var en ful kvinna
att jag hade långt, urtvättat svart hår
att vi hade flirtat i tunnelbanan och åkt till N-förort
att det var en stark passion som fått oss att ha samlag utomhus

min respons på det. att åka från S-förorten och gå dit han bodde då(ja, jag har kollat på hitta.se) tar mer en en halvtimme det. om han haft samlag med mig dessutom finns det inte en suck.

att om vi flirtat på tunnelbanan, skulle vi ju båda ha klivit av vid min hållplats, eftersom den är närmre för både mig och honom. vilket innebär att jag misstänker att jag sov på tunnelbanan, annars skulle jag ju ha klivit av där jag bor och av den anledningen misstänker jag att han faktiskt förföljde mig.

att "urtvättat svart hår", var direkt hämtat ur min egen utsaga. vilken kille säger sånt liksom? som inte är frisör. så, som åklagaren påpekade, hela hans historia var en efterkonstruktion baserat på information han tagit del av vart eftersom, och då förvrängt.

passion? buskarna är alltså skittäta, så de gick ju sönder av vårt slagsmål och åbäkande och jag blev sönderriven lite överallt. hmm, kanske inte då... särskilt inte när vi båda inte bor så långt därifrån...

det där han sa sig ha sagt, har han naturligtvis aldrig sagt, eftersom jag inte gärna ber en våldtäktsman stanna kvar. vilket jag tror hans advokat eller någon annan har sagt till honom att säga för att skapa ett hämndmotiv. likaså det där med tiden, eftersom det då blir ett tidsglapp i min historia, eftersom jag säger att våldtäkten tog slut vid 5tiden. oxå något jag tror att någon sagt till honom att säga. eller ja, alternativet är att han faktiskt har koll på hur man ska ljuga och om vad, med tanke på att han hade ett 11år långt register. eller hur man nu säger. började sin kriminella bana för 11 år sen.

så; nu till berusningen. hans advokat hävdade ju då helt plötsligt i sin slutplädering att jag var kraftigt berusad, att jag inte var tillförlitlig eftersom jag hade minnesluckor och sagt en sak då och en annan då osv, samt att jag gjort en slutsats av när jag kommit hem,  pga att jag räknat ut tid det tar att ta sig hem till mig osv... men om hans klient nu var tillförlitlig så är det ju så att jag var knappt berusad. inte kraftigt.

hans advokats försvar var ju då; naturligtvis tidsglappet; att hans klient hade inte sett några skador och det hade ju gått lång tid från det att vi skildes tills det att jag sa. osv. och att mina skador kunde ha tillkommit då jag ramlade av berusning och av besvikelse att min tilltänkte fästman inte ville ha mig. samt att han konstaterade att det här inte tillhörde mitt normala beteende; att ha sex med främmande män och att jag då i besvikelse måste ha inbillat mig att det nog var en våldtäkt iallafall... ungefär...

ok, jag inser det allvarliga i situationen, men det är ändå svårt att inte se det dråpliga oxå. för den här killen satt på behandlingshem när det här skedde. jajamensan, det är en sån kille man drömmer om att ha som fästman. sååå krossad jag blev.

vidare så kan jag säga att hans advokat inte gick särskilt hårt åt mig när han frågad ut mig. han försökte väl lite där med ifall jag trodde att minnesluckorna var pga berusning eller chock och jag svarade att "jag är ingen läkare, hur ska jag veta det? visst kan det vara berusning, men med tanke på att man kan få minnesluckor av trauman och jag inte minns hur jag hamnade i buskarna just, så om någon överfaller mig och släpar in mig, så är ju det ett trauma som då kan leda till minnesförlust... så jag vet inte"

sen frågade han om min kontakt med T, för han ville säkert ha fram nåt smaskigt, men jag sa som det var. han var polare till polare och vi hittade varandra på nätet, visst, men det var ju ingen flirt eller ragg eller nåt sånt. ( jag var ju kär i J då och han, vet inte om han hade flickvän då eller skaffade det sen, T alltså, men hur som...)

och domen klargjordes redan idag. 2 år och 8 månader. åklagaren yrkade minst på 2 år och 6 månader, så jag är nöjd att det blev lite högre. hans advokat yrkade naturligtvis på frigång, eftersom det enligt honom stod ord mot ord, samt att om det skulle falla nån dom så skedde ju det här så länge sen att den skulle mildras pga det och gå under minimumstraffsatsen, alternativt att den här killen skulle få vård mot sitt missbruk istället.

det mest chockartande med den här killen är att han är pappa till en ettårig dotter och att han har sambo.

hans advokat tittade mig aldrig i ögonen när han höll sin plädering om att jag inte hade några skador i underlivet, vilket är vanligt att man har vid överfallsvåldtäkter. vilket min läkare sa att det inte alls var, vilket åklagaren sa att det var det inte alls. men hur som. inte en sekund såg han mig i ögonen när han malde på om hur jag kunde ha ramlat eller att jag var besviken över min förlorade tilltänkte fästman... för jag kände "se mig i ögonen när du sitter och vräker ur dig de där lögnerna".

och normalt brukar det ta en vecka innan domen fastställs. men inte idag och jag tar det som att de ville demonstrera att mildring pga att det var länge sen?! no way, det här bestämmer vi idag serru.
nu kommer han säkerligen att överklaga och tydligen är det så att om det är försvararsidan som lämnar in överklagan så kan man inte få längre straff iallafall. så han har ju inget att förlora. det är bara när åklagaren saminlämnar en överklagan eller ensam lämnar in en överklagan som straffet kan bli längre. och åklagern i mitt fall är ju nöjd. så ja, den här killen har ju inget att förlora på att överklaga. så då blir det ju en rättegång i hovrätten och när man läser tidningarna om våldtäktsfall så är det ju fan rätt ofta de sänker straffen, men, men jag ska låta bli att tänka på det nu och vara glad över att jag är trodd, att någon ger mig upprättelse. jag är glad idag.

annars så var mina darlingar med, min familj och två poliser och tre polisaspiranter. och jag måste säga att jag är glad över det engagemang jag har mött från åklagare, advokat och poliser. till skillnad från den brist jag mötte när detta skedde. de har bara varit bäst. och att poliserna var där idag. vilket engagemang.

annars så, jaha, ska jag visa skor nu då?! nä, jag spar det, till ett mer passande tillfälle...

jag vill säga puss och kram till alla!


Andra bloggar om: rättegång, våldtäkt