saker gjorda: promenerat i regnet
alkoholintag: té
dagens fråga: och varför skulle jag vilja ha spam i mina kommentarer, jävla porrnördar?
dagens låt: dein küss - nik page
dagens känsla: jaja
dagens citat: "Aidan: Don't take this the wrong way but this place could use a little work.
Carrie: I know, but I can't afford it.
Aidan: You've got eight thousand bucks' worth of shoes over there.
Carrie: I needed those!"



så regnade det idag oxå, men, men. till slut gav jag mig ut ändå. enligt stegräknaren 4017 steg och det kan väl stämma något så när... däremot 1313 kalorier, hmm... något är fel... att jag skulle ha gått 8,5 km känns ju oxå liiite... 4 km kanske... men jag har provat tryckt och hittar ingenstans där man kan ändra nån inställning, så jaja. jag får nöja mig med att räkna steg helt enkelt... tills jag letar fram bruksanvisningen och läser hemligheten.

männen, kärleken? jag fattar liksom fortfarande inte varför han så prompt ska ha mig i sitt liv. vad jag tillför. han säger att han inte behandlar mig sämre än nån annan och jag vet att han inte är samma människa som förr, men ändå; jag surar ju mest bara. jaja. han ringde i morse vid 6-snåret, så jag glodde på nyhetsmorgon och vilka som var nominerade till strindbergpriset. hehe, så blev man sugen på att köpa barnböcker bara för att de yrade om att de var så bra. skärpning liksom. men jag har faktiskt lagt av lite med att köpa böcker. köpte den där om en shoppoholic, men annars så.... ingen beställning från adlibris på länge nu... inga filmer heller, har inte ens beställt säsong 1 av melrose place. men jag ska, nån gång.

idag tror jag annars att jag ska virka klart och glo på nån må bra-film. sån där kass romantisk komedi som just my luck eller nånting. jag har så mycket bra filmer hemma. capote till exempel, men nä, jag vill bara glo på romantiska komedier... knasigt... eller dåliga skräckfilmer...

igår kan man sammanfatta med att jag gick upp, åt frukost, glodde på oprah, somnade, vaknade, surfade lite, glodde på förkväll, virkade, glodde på senast inloggade, glodde på sex and the city, slocknade. dvs en helt meningslös dag. men jag hade varit uppe där på natten innan och pratat i telefon och bölat och haft mig. fan, att man aldrig lär sig. ingenting blir bättre för att man plågar sig själv. man ska helt enkelt skita i saker och ting. bli lite känslokallare helt enkelt.

satt och funderade på att jag inte märker någon skillnad av mina mediciner... jag kanske borde byta eller öka dosen... jag vet inte... men jag är ju alltid stå trött och tycker ingenting är roligt... det enda är att jag är mer likgiltig inför andras lidande och det ser jag knappast som någonting positivt. och att jag kanske är mer likgiltig inför hur andra beter sig mot mig, sånt jag kanske tog illa upp av förut kanske jag inte tar illa upp av längre. men jag ser inte likgiltighet som någonting positivt. fan oxå. jag ville ju får värsta livslusten och vakna ur koman och börja vilja göra en massa saker.

nåja, i helgen ska jag kanske spå mig. förhoppningsvis. inte för att jag vill veta nåt, mest bara för att det är lite roligt att se om de prickar rätt när de beskriver ens historia. äh, vete fan, jag försöker ju. jag försöker stenhårt se fram emot saker, men jag är likgiltig. hata.

och det är ju det här, som gör mig så trött på psykologer. för jag pratade om att jag är nervös inför folk. att jag alltid har varit det. sen jag började skolan. och det har jag pratat om förut. för en av anledningarna till att jag inte pallar att plugga är för att jag inte pallar av att det ingår grupparbeten hela tiden. jag får bara ångest och blir nervös. och man ska diskutera och arbeta i mindre grupper. jag verkligen hatar det. jag står hellre och föreläser inför hela klasser än håller på med grupparbeten. jag är helt enkelt nervös och har ångest och så har det alltid varit och nu pratade jag om det och att jag inte vet varför och att jag inte vet hur jag ska sluta, för ändå har jag ju utsatt mig för min stora skräck där, men det blir inte bättre. och då ska hon ha det till att det är nu, att det är för att jag är sjukskriven bla bla bla. och jag hatar det där; att alla symptom ska användas som att det är för att jag är sjukskriven och sysslolös typ. men jag är inte sån. jag hävdar fortfarande att jag är trött för att jag är deprimerad, inte för att jag är understimulerad. för blir jag stimulerad blir jag bara ännu tröttare och framförallt olycklig. men hur som vill jag komma över den här nervositeten, för jag tror att plugga är roligare än att gå tillbaks till munnen/jobbet. äh, fan, kan ingen bara ta hand om mig och följa med mig överallt och hålla handen?

jag är otrygg helt enkelt. jag kanske har asperger liksom och det är därför, att jag inte kan läsa av människor. jag som hela tiden trott att jag är bra på att analysera och förstå andra och har högt eq, jag hade ju lågt.

fasiken vad jag mal då :) dags att sluta och ta och äta frukost.

puss och kram


Andra bloggar om: nyhetsmorgon, strindbergpriset, kärlek, känslor, livet, stegräknare, nervositet, trygghet, psykologer, spam, tv, film