saker gjorda: varit på rättegång
alkoholintag: nä, men sprit skulle alltid sitta fint just nu för tiden...
dagens fråga: undra om man kan dö av trötthet?
dagens låt: imagine - cover av live
dagens känsla: stressad
dagens citat: "nu är ju inte jag nån doktor, meeeen." fan, det aset snodde min replik.



så här. jag tror att jag sa vid två tillfällen "jag vet vad du är ute efter". om inte 3, för jag blev så trött att han lekte americansk maffiaadvokat, krossa målsäganden. genom att ställa 18 frågor för att sen använda det i sin slutplädering. nu hade jag ju varit med en gång redan och visste vad han skulle säga så jag körde ju då stenhårt med "nu vet jag vad du är ute efter, du undrar varför jag då sa si och nu så?" på en gång, så han kunde köra upp sina frågor där solen aldrig lyser. jag vet att jag kanske framstod som mindre ödmjuk och att jag inte bölade nånting, men man kan som inte jiddra med mig. det fanns en gång i tiden, när jag var offer och böjde mig inför offer och straffare-leken. men nu för tiden säger jag ifrån. så jag var beredd att jag skulle sabbat alltihop, tills åklagaren. hmm, så här var det. när han tjatade om mina obetydliga skador på underlivet så sa jag att jag hade frågat min läkare om det. sen fick jag inte prata klart, för han avbröt med att det var hörsägen. typ. men så tog åklagaren upp det. advokaten protesterade. men domaren sa att jodå, jag fick berätta vad läkaren hade sagt. och då kände jag att de är nog på min sida iallafall. så nu ber jag till gud att han ska få ännu längre straff.
sen frågade advokaten frågor som ifall jag varit upphetsad. och jag kan inte tänka mig att det är särskilt poppis gjort...
jag vet en kille som blev förvånad för att han fick det straff han fick. alltså, killen blev förvånad över att våldtäktsmannen fick så långt straff, som han fick. men den killen kan inte känna empati. och har faktiskt ingen aning om vad som egentligen hänt mig, eftersom han aldrig brytt sig om att fråga. inte för att det spelar någon roll. jag förminskar alltid händelsen. gjorde jag nu i rätten oxå. jag sa att hans stryptag inte varit livshotande.... (???) sen när är ett stryptag inte ett hot mot livet liksom... egentligen (???) men jag gör sånt. jag förminskar det. men det är som det är med det.
domen faller den 21 november kl 11.
och JA. jag saknar mimo just nu. att inte kunna ringa och höra nåt logiskt. fast å andra sidan saknar jag inte utbrotten ett skit. snarare är jag glad att för första gången på länge få känna mig duktig och bra.
för alla sa att jag var duktig idag. och att jag var subtil i mitt pikande och att jag aldrig saknar svar på tal. och det värmde.

började läsa en shoppoholics bekännelser, eller vad den heter. gud, vad jag oxå vill handla dyra fina kläder.

och jag har typ bestämt dejt med halva världen på måndag. jag var helt färdig idag, så jag sa ja till allla...
egentligen vill jag ju bara gå i ide ett par veckor...

sen gick jag och käkade pannkakor på fåtöljen. för det förtjänade jag. med sylt och grädde.

fia hade skitsnygg kappa. jag vill oxå ha en ny varm kappa. typ en sovsäck att glida runt i... tycker inte om att frysa jämt. jag vill vara varm.

männen, kärleken? jag somnade halv nio i går kväll och jag hade nån bisarr våldtäktsdröm hela natten. jag gömde mig i ett rum och det var nån, nån kändis, som skulle våldta mig, men jag minns inte vem längre. typ runar eller nån. det var män det. kärlek är obefintligt. love stinks. jag tänker aldrig bli kär igen. män är as. och uppenbarligen är jag ett as som tycker att män är as.

på fredag drar jag till lund. och där ska jag dra mitt visakort. och förhoppningsvis äta tårta.

annars kan man ju se det från den positiva sidan; som min mamma gör.
"ja, med dig som dotter får vi i allafall uppleva underliga saker. saker vi aldrig skulle fått uppleva annars"
på väg till rättegången.

puss och kram. jag skippar fredagsfyran idag.