saker gjorda: köpt present, träffat R och blivit provocerad
alkoholintag: får nog vänta tills på lördag iallafall
dagens fråga: varför säljer inte fler butiker rättvisemärkta varor?
dagens låt: paranoid - ozzy osbourne (har tydligen ny melodi när man ringer mig. hade glömt)
dagens känsla: jag har det bra, men jag vill ha semester från mig själv och mina tankar
dagens citat: livet erbjuder mer än att vara macho - ett sånt fult ord! - vilket jag upptäckte redan vid ett års ålder.*


* morrissey, yeah


alltså, teliareklamen. den här tjejen och hennes pojkvän. den här tönten som orienterar åt henne, väcker henne osv. han är ju helt patetisk egentligen, men ändå... just så vill vi kvinnor att män ska vara - snälla och omtänksamma.

köpte massa torkad frukt oxå. för jag hittade en affär som sålde rättvisemärkt. torkad kiwi, mango och annanas. tänkte att jag kunde ju prova ifall det var någon jag tyckte om, kan ju inte bara äta torkade aprikoser och dadlar hela tiden. måste ju hitta massor med olika, så där så att man slutar med godis helt och hållet. jepp. och det är bra med rättvisemärkt. om efterfrågan liksom ökar så blir världen lite bättre.

männen, kärleken? just nu, denna sekund, är jag fly förbannad. och han har losat mig så fett. samtidigt vet jag att han inte fattar bättre. men alltså.  han har gett mig så mycket skit i 2,5 år och sen har han mage att säga till mig att andra kvinnor är starka. jaja. nå, den som sänder mig porrfilmer känner mig ändå så rätt jävla dåligt, även om jag fattar skämtet. alltså, jag fattar verkligen inte hur man kan och jag är jävligt trött på att känna det här, det här att det krävs att jag är så jävla förstående, för det är jag inte. jag tycker att det är helt sjukt att han hyllar de här kvinnorna, ovan, och ens har tänkt tanken att JAG skulle vara dålig eller svag!!! nu kan jag liksom inte vara förbannad, för jag ställde frågan varför är J och L osv så fantastiska. och då kan man ju inte bli sur på att man får ett svar. fast jag är det. och han kan dra åt helvete. det står mig upp i halsen nu. det spelar ingen roll att han säger att jag är söt hela tiden, för han är ju ändå bara inne i ett skov och det betyder ju ingenting. dessutom är söt, ja i jämförelse med att man blir hänförd av någon, rätt oviktigt. kalvar är söta liksom. även fast jag tycker om att vara söt. det är min grej. men som sagt, det är ett skov och han har inte gjort nåt för att visa att jag är viktig eller äh, fan, varför ödslar jag energi, han säger ju ändå bara att jag ska bli ihop med andra. jag måste vara benhård nu. paaaaaaaaauuuuuus!!! måste ta en. vi.

såg ett hus i spanien med turkost tegel på taket och torn. där ville jag bo. vilket jag kan, för det var ett hotell, haha, men jag vill bo där, äga det som eget. och det absolut bästa med spanien, det var liksom inte farligt där. jag var inte rädd. visst skriker de och låter som de är fly förbannade, fast att de bara frågar frugan om hon vill ha mer kaffe typ, men jag var aldrig rädd att bli rånad eller så där att någon skulle slita mobilen ur handen på en. spelade ingen roll vart eller vilken tid på dygnet. och inte heller rädd för att flasha kameran. och det där med mobil och kamera är nåt jag gör med eftertanke här i sthlm, för man ser och känner att folk reagerar på ett helt annat sätt här. här ÄR liksom folk nyfikna på allas tekniska grejer, där sket de fullständigt i det. så det var verkligen helt underbart att för första gången på flera år kunna ta morgonpromenader utan att vara rädd. eller i linde är jag ju inte rädd under morgonpromenaderna eftersom det är helt öde ute, men här gick jag ju omkring på stan bland folk och den där medelhavsidyllen om nyöppnade konditorier och gamla gubbar stämde liksom. kanske kan det bero på ljuset, och det där att alla hus är vita som skapar en helt annan harmoni. sen skiter de iochförsig i ägodelar, för det där med att de lever bara för stunden... nå, det var underbart att inte vara rädd eller misstänksam eller hålla koll hela tiden.

ouuff, jag är nog lite låg iallafall. och så måste jag ha ett till möte med försäkringskassan och jag är rädd och jag hatar när framtiden är så här oviss. tycker inte om det alls. ovisshet är inte min grej. egentligen mår jag inte alls bra och egentligen skulle jag vilja bo på ett hem där folk tog hand om mig, eftersom jag har gett upp det där med rik karl, eftersom rika karlar vill ha blondiner med silikon. men jag vet inte riktigt vart jag hör hemma. jag har inga drömmar längre, vilket var oerhört deprimerande när jag läste Alkemisten. jag fattar ju att man ska bli inspirerad och glad av den, jag blev bara ynklig...

nå, jag ska bli kreativ. ska satsa på det här med att fota lite mer och verkligen försöka hitta olika teman. kanske ta den där boken 'stockholms spökhus' eller arkitektur och gå runt och fota. lär ju ta ett tag så att säga... men det är klart lättare att vara kreativ om man inte har någon i sitt liv som påminner en om att han tycker att man är värdelös. blä.

suck, vilken parasit jag är.