saker gjorda: har faktiskt inte gjort nånting, fast jag borde städa, men jag har som ingen ro
alkoholintag: vatten
dagens fråga: vet du vad du ska rösta på?
dagens låt: love will keep us together
dagens känsla: hyperstressad
dagens citat: "en man med många ord" poliser ÄR roliga



jaha, så var datum för rättegången bestämt. ga ga ga. nåja, jag ska på möte med min advokat imorn. hon säger att jag är jätteduktig, men själv är jag skitorolig. ja, nä, det är inte jag som är åtalad. det är han. för våldtäkt. jag försöker tänka att ok, även om han går fri så har jag fått nåt ut av allt det här. jag har fått ett ansikte och en erfarenhet. fast egentligen vill jag bara sitta och hacka med naglarna i pannan för att sluta tänka.

jag låter skithurtig i telefon. det är min telefonröst. låter som att ingenting är några problem och jag är huuur anpassningsbar som helst.

och ja, de har ju tappat bort bilderna från undersökningen så att säga. det känns bajs, men inget jag kan göra nåt åt. hur som hade jag ju själv velat se dem faktiskt. men, men, det är som det är. bara att bita i det sura äpplet.

och enligt de test jag har gjort ligger jag alltså närmare miljöpartiet än vänsterpartiet. så kan det ju oxå gå. liksom.

männen, kärleken? jo, så här är det. jag vill ha mannen som aldrig kommer att bli min. och jag vet inte ens hur jag skulle kunna stå ut och leva med honom. men jag ville nog faktiskt ha chansen att se. fast samtidigt, så funkar vi inte som vänner, hur ska vi funka som älskande. jaja. jag vill som faktiskt ha massa kramar just nu iallafall. blir galen på att inte någonsin få känna tillit. för jag ser kärlek som tillit och ja... hur som har vi ingen kontakt längre. jag vet. bäst så. gemensamt beslut, tror jag. eller mitt iallafall. så jag önskar väl att han finner lyckan nu och för min egen del vill jag ju oxå vara lycklig :) äh, jag sitter ju ändå här och är bitter och undrar vem han knullar nu. jag önskar ingen lycka, mohahaha. jodå, det gör jag. men jag orkar inte utplåna mig själv för att försöka förstå andra och acceptera den skit jag får hela tiden. känns som att jag håller på att försvinna, den jag var, den jag är, bara för att jag ska anpassa mig efter andra hela tiden. och ta allt jag inte förstår.

men det blev för mycket med den där ballongfärden. blev så struligt. jag glömde ringa igår och boka biljet och kolla om det fanns tillfälle att flyga den 16e och sen fick jag veta att R oxå måste köpa biljett och då la jag ner. eftersom jag trodde att allt redan var klart. haha, uppenbarligen tycker jag att allt är stressigt.

okej, jag orkar liksom inte äta längre för att jag känner mig stressad. kan man liksom inte bara få leva på te och knäckebröd? det skulle jag vilja.

fan fan fan. men jag vill inte gnälla. men helt ärligt går jag i bitar.

och jag dödar krukväxt efter krukväxt. det är sånt som sker. ska inte ha några. bara sidenblommor. så tror jag att det får bli.

och inte har jag pysslat nåt med julklappar, trots att jag längtat efter att göra det. men det är det där med ro i kroppen. jag ligger bara i soffan och glor på will och grace och sen reser jag på mig efter ett tag och springer runt lite i lägenheten och försöker finna nåt att göra som ger mig ro, så hamnar jag i soffan igen. helt bisarrt beteende, men, men...