Hej och hå. Jag läste precis i Saftonbladet om Emelie och hennes mamma. De har överlevt cancer, men lever på det vårdbidrag på 6000 pix, som mamman får för att vårda sin dotter. De får inte soc eller andra bidrag, för de råkar ha en bostadsrätt.
Och jag känner min egen framtid krympa. Det finns ingen logik i resonemanget. Eller ja, till viss del, jag fattar ju att man kanske inte ska sitta med en massa lyx och plocka ut bidrag,  men jag är rätt säker på att till exempel min månadsavgift är lägre än vad en hyresetta skulle gå på i hyra. Jo, för jag är nämligen lite orolig för att jag inte ska vara berättigad till a-kassa, då jag pluggat så pass länge och innan dess var sjukskriven och hej och hå. Och inte kan jag fortsätta plugga för med studielån är det stopp.
Så kan det gå, skulle man kunna säga.
Det var min lilla misär.
Men inte hänger jag läpp för det, nejdå, jag är helt övertygad om att allt kommer att lösa sig.
Jag kommer väl och sitta där i Lyxfällan och vara den enda som skrattar och säger att 'ja, jag kanske har varit lite blåögd' ...

Annars är jag, om man bortser från mig själv och mitt eget liv, nog mest fokuserad på att snart är det Oscarsgalan!