Sitter och slänger ett getöga på Guldbaggegalan. Mona Malm fick hedersbagge för, jag vet inte varför man får den - lång och trogen tjänst? Nä, men de hade sin motivering. Det som slog mig är hur osynliga dessa hedersbaggar är; om man jämför med de som får sin hedersoscar. Till exempel vet väl alla vilka Mary Pickford, Laurence Olivier, James Stewart, Sophia Loren och Sidney Poitier är ... Jo, jag vet alla gånger vem Mona Malm är, jag har sett stor del av hennes produktion, men tyvärr skulle jag inte diskutera vare sig henne eller Harriet Andersson, som för något år sedan även hon fick en hedersbagge, med någon som var låt mig säga i 23-årsåldern - inte ens om denna 23-åring skulle vara skådespelare. Så som varenda 23-åriga skådespelare i USA skulle känna sig ärade att få jobba med tex Sidney... Det jag helt enkelt känner är att vi kanske hyllar generationerna innan oss alldeles för lite. De som gjort så mycket och de som älskat den värld så, den värld vi nu får ta del av.

Kanske inte så fint att säga att guldbaggejuryn inte insett Espinosas storhet som regissiör ... Nu råkade han ju 'tävla' mot Pernilla August ...

Nåväl, nog om baggar - imorn får vi veta vilka som är oscarsnominerade.

Puss och kram

ps. Heja Petra Mede!