Vissa saker vill man ha, bara för att de är vackra. Det kan vara fullt användbara ting, men själv är man inte kompetent nog för att använda dem, men de är ju så fina att se på.

Ett sådant ting är detta spelbord;



Ett arabiskt hantverk från början av 1900-talet. Man vrider det ett kvarts varv, så får man fram spelbrickorna, som ligger innuti, samt att man kan vika ut det och få spelplan efter spelplan efter spelplan.



Just det här spelbordet såldes i tv-programmet Antikdeckarna och i det avsnittet kunde man se alla spelplanerna, för som ni ser nu är bordsskivan 'dubbel' och vi ser bara den sidan jag antar att man använder för att spela kortspel på.

En av spelplanerna är för Backgammon. Jag har aldrig spelat Backgammon, men jag har försökt att luska ut hur det går till vid flertalet tillfällen. Och så här förut, blev jag ombedd att skriva ett inlägg om just Backgammon. Så nu har jag passat på att surfa Backgammonregler.
Och ärligt talat blev jag inte så mycket klokare. Men vi ska se om jag kan reda ut det hela något iallafall. Vi börjar med en spelplan helt enkelt:





Man börjar med att placera ut sina brickor på de olika tungorna, på vissa nummer och vissa antal. Sedan slår man tärningar och flyttar stegvist brickorna efter de nummer som tärningarna visar. Detta kan ske på lite olika sätt. Det gäller att först gå i mål med sina brickor.

Jag får väl här erkänna att det är inte riktigt är min typ av brädspel. Jag är mer den som vill spela TP, eller andra spel med frågor eller uppdrag, spel som känns lite mer aktivt och socialt. Där man får skratta och leka och tramsa lite.

Men för den som är intresserad så finns det faktiskt en Svenska Backgammonförbundet, som ordnar olika tävlingar. Den största är Swedish Open, som går av stapeln i höst och som lockar deltagare från hela världen.

Och nu så börjar ju faktiskt det finaste sommarvädret ge med sig, så det kanske är speldags hos många familjer.




(bilder lånade från metropol.se och backgammonregler.se)

Det har varit lite mycket som försvunnit ur minnet på senaste tiden. Saker jag borde ha fått gjort som gled iväg till ett helt annat universum.

Imorn kommer mamsen och papsen och halva min garderob ligger ute i vardagsrummet. Att rensa garderob i 30-graders värme är ingen bra idé. Efter tre provade plagg är man helt svettig och måste ta en paus. Egentligen vill jag bara hiva alla kläder och köpa nya. Börja om från början. Samtidigt ser man ju en hel förmögenhet i plagg, som man bara inte längre använder eller som blivit för små innan man hunnit använda dem...

Förresten, finns det tyg med små sjörövare på till salu någonstans?

Och trots att jag har rensat så sitter och och kollar tradera efter klänningar... och så har jag fått för mig att börja kolla påslakan från 70-talet... Jag kanske borde inse att framtiden är ack så osäker istället och det där med att mitt kontrakt går ut den sista september och jag inte har en aning om vad jag ska göra då.

Och så var det det här med c-uppsatsen...

Jag håller iallafall på och läser Kunzelman och Kunzelman av Carl-Johan Vallgren



Den är riktigt, riktigt bra, trots de (enligt mig) onödiga vulgära inslagen. Och de är många - allt från internetporr till snorkråkeätande och porrfilmsinspelningar. Jag har egentligen inget emot det så, men ibland känns det mer som pubertala försök att provocera fram reaktioner hos läsaren. Men den är välskriven och Vallgren är antingen bästa kompis med wikipedia eller oerhört beläst - jag gissar det sista.

Det är två parallella historier. En om Viktor Kunzelmann och en om hans son Joakim Kunzelmann. Det är under begravningsfikat som en mystisk främling berättar sanningen om Viktor för Joakim. Och den innefattar identitetsbyten, andra världskriget, konstförfalskning och homosexuella relationer. Den skrupelfrie Joakim överväger saken och bestämmer sig sedan för att kränga förfalskningarna som äkta vara.

Nu är det nog dock dags att försöka sova lite.

Puss och kram

Jag vann ett presentkort på Bokus här förut. En vinst för något jag skrivit. Ack så kul, men ack så svårt att välja bland alla dessa böcker...

Ska man välja;

My wonderful world of fashion

och börja designa och vara kreativ?

Eller ska jag välja en om smycken;

Gamla smycken

Och få veta lite mer om rubiner och granater, om stämplar och guldhaltens betydelse och vikten av en välinfattad diamant! Du får också goda råd om hur man bäst bevarar och sköter sina juveler.
Dock är den bara på 160 sidor och jag tänker som så att det bara är 80 blad, så hur mycket kan man egentligen få veta på detta utrymme?

Eller ska jag välja;

Out of this century

Och läsa smaskiga detaljer om Peggy Guggenheims liv. Mjo, det som talar emot är att jag inte vet om den här är bättre än den hon har skrivit själv... Och ifall jag verkligen kommer att sätta mig ner och läsa den, då den är på engelska..

Eller ska jag välja;

Barbie Doll

Och bläddra mellan ca 500 sidor med barbiedockor... Det som talar emot är att det säkert finns nyare och mer uppdaterade exemplar och ja, att jag inte alls samlar på barbiedockor. Jag gav bort det mesta av mina barbiedockor och ting till en keramiker, i utbyte mot en av hennes egenhändigt gjorda vaser...


Eller ska jag välja boken om mina bästa vänner...

George, Carrie, Dexter

Och sen finns det ju tusen andra böcker jag vill ha också. Jag har bestämt att jag iallafall borde kunna köpa två stycken och strunta i de som kostar över 300.

Jag borde nog kanske ta mig till en bokhandel och försöka titta i någon av dessa innan jag bestämmer mig, men jag vill ju ha nu ...!!

Nå, puss och kram

Det har ju varit lite snack i tidningarna om den auktion som gick av stapeln i slutet på juni. Den 'Hollywood Legend'-auktionen som tog plats på Planet Hollywood i Las Vegas. Jag hade gärna sett mer snack kring den. Jag vet, ytligt, men vi har inte riktigt den traditionen här i Sverige, det här med kändisauktioner. Vi har Bergmanauktionen och den var fascinerad, om man nu fascineras av hur ett tings värde kan dra i väg till skyhöga siffror baserat på vem som en gång ägt det. Och sen har vi haft några konstmecenaters samlingar som auktionerats ut och där priserna småtravat lite, just baserat på proveniens och sammanhang.

Personligen kanske jag inte tycker att röntgenbilderna på Marilyn Monroes bröst går från utropspriset på 3000 dollar till 45 000 dollar är så där särskilt intressant att spekulera i, även om jag tycker att bilderna är rätt coola i sig, som bilder, då det ser ut som om hon poserar. Men däremot tyckte jag att det var lite kul att bläddra igenom Anna Nichole Smiths Marilyn Monroe-samling.



Och lite så där att man blir sugen på att skaffa sig ett stooort hus för att kunna dekorera sina möbler;



Utrop: 300 - 500 dollar, gick för 1250 dollar.

Marilyndelen av auktionen är givetvis massor med bilder, checkar och andra pappersting. En del kläder också. Och så givetvis: hennes Chanel no 5




Utrop: 1200 dollar, såldes för 9375 dollar

Något jag själv inte skulle ha tackat nej till är;



Clarke Gables manus från The Misfits. Ett utrop på nätta 6000 - 8000 dollar och det såldes för 9600 dollar. Men nog är det vackert?!

Cher auktionerade också ut saker - bland annat en badrock som såldes för 512 dollar....

Christopher Reeves stålmannen 4-dräkt hade ett utrop på 15 - 20 000 dollar och såldes för 32 500 dollar.

Och så en handskriven lapp av Tom Cruise;



Och nu är det bara för att på den skrivna lappen syns det ju inte vad det står... Den såldes för 128 dollar. Nån som ville ha den iallfall. Det går ju att jämföra med att katalogen för den här auktionen kostar 100 dollar att beställa och jepp, den vill jag ha! Även om jag inte tänker lägga de pengarna på den...

Puss och kram

Igår vandrade tre nykläckta konstvetare den korta sträckan från Slussen till Fotografiska. Jag tror att om någon hört vårt lyriska svammel, så hade de nog trott att vi aldrig varit utanför våra egna dörrar tidigare. Vi fascinerades till och med över det bävernylonliknande golvet...

Dess favorit - Joel-Peter Witkin är ingen jag har funderat över så där jättemycket tidigare i andra termer än 'coolt', men nu under guidningen insåg jag hur viktig han faktiskt är för konsthistorien;

Joel-Peter Witkin

Satrio, Mexico 1992

Ur serien Bodies

Det är ju många konstnärer som leker med det traditionella inom konsten och just det här med skönheten. Framför allt sedan kameran och filmen gjorde sitt intrång. Och framför allt kvinnor som tröttnat på begreppet kvinna och hur kvinnor representeras i konsten. (Cindy Sherman, Hannah Wilke, Carolee Schneemann, kvinnor som trots sin kamp ändå blir, som nu, refererade till som kvinnor...) Hur som helst Witkin är man och Witkin gör ingen ful. Witkin för in det udda rakt in i konstkanon. Han låter de, som tyvärr vanligtvis saknar en röst, få ses.

Joel-Peter Witkin

Night in a Small Town, 2007

Ur serien Bodies

Normalt är inte hans fotografier photshoppade, men den här är det. Vilket i sig lägger till en extra dimension.

Själv föll jag som en fura för Witkin, men från början var jag mest där för Annie Leibovitz-utställningen;

Annie Leibovitz (American, b. 1949)

My Brother Philip and My Father, Silver Spring, Maryland, 1988

chromogenic print

Photograph © Annie Leibovitz

From Annie Leibovitz: A Photographer’s Life 1990 – 2005

Utställningen som visar en fotografs liv. Personliga bilder blandade med komersiella bilder. En sekvens ur en film visar när Annie, med kameran i handen, badar med sina barn i en pool. Resultatet - stillbilderna, klipps in i filmen och jag är stum inför hur enkelt hon får glädjen och värmen att fastna på bild.





Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken bild som är min favorit - är det den med Lance Armstrong cyklande naken i regn, är det den kärleksfulla bilden med Johnny Depp och Kate Moss eller är det den privata bilden på Susan Sontag, när hon ligger i en soffa med ena benet över ryggstödet...
Men en av de coolaste bilderna är iallafall den på  Baryshnikov och Besserer, och jepp, ni som inte känner igen Baryshnikov som en av världens främste dansare, känner igen honom från Sex and The City.


(bilder använda med tillåtelese av fotografiska)

Jag ville bara säga detta:

"Låt inte vår värsta mardröm besannas.
Protestera mot stening av vår mor!

Idag sträcker vi ut våra händer till människor världen över.
Vi har levt i skräck och fasa i fem år nu, vi har varit bort ryckt från moderlig kärlek.Är världen så orättvis och likgiltig och bara ser på när denna katastrof sker utan att göra något?

Vi är Sakineh Ashtiai's barn, Farshideh och Sajjad frånAshtiani. Sedan dess vi var barn och tonåring har vi levt med det smärtsamma och fruktansvärda vetskap att vår mor sitter i fängelse och väntar på en katastrofalt händelse. Egentligen är ordet Stening så fruktansvärt fasansfullt att vi försöker att undvika och bruka det.

Vi säger, vår mor är i fara, det är stor risk att vår mor blir dödad/ avrättad, vår mor behöver all hjälp från alla håll.
Idag leder alla vägar att hjälpa vår mor till en återvändsgränd. Hennes advokat medger att hon befinner sig i ett farligt rättsligt läge. Idag vänder vi oss till er, medmänniskor, vi bönfaller hela världen oavsett nationalitet om hjälp. Vi vänder os till alla Iranier som vet hur det känns att förlura sina nära och kära på detta sätt, snälla hjälp oss att få hem vår mor, att få tillbaka henne..
Och vi vänder oss särskilt till exil Iranier, snälla hjälp oss . Hjälp så att denna mardröm inte besannas, hjälp vår mor att undkomma detta fruktansvärda öde.
Det är svårt att beskriva vår lidande, sekund för sekund, minut för minut är lever vi i skräck. All ord tappar sin mening när man ska beskriva detta obeskrivliga lidandet i skugga av en fruktansvärd förestående verklighet.
Hjälp oss att vår mor frias.

Skriv brev till de berörda myndigheter och kräv att de sätter henne på frifor. Tala om det för dem att det inte finns någon kärande , att hon inte har begått något brott överhuvudtaget.
Finns det någon/ några som lyssnar på oss? Hör detta och räcker oss sin hjälpande hand?

Faride and Sajjad Mohammadi e Ashtiani"

På CNN:s hemsida kan man läsa att hennes erkännande var framtvingat under tortyr. Att steningen innebär att kvinnor blir begravda upp till brösthöjd för att sedan stenas. Stenarna är tillräckligt stora för att skada, men inte döda på en gång.

Det påstådda brottet: otrohet.