kanske är lite trött iallafall
Just nu ligger jag och tycker synd om mig själv för att jag aldrig varit älskad. Aldrig haft någon seriösrelation, ex. pojkvän. Eller synd om mig, mer att jag känner mig misslyckad och undrar vad det är för fel på mig, som gör att ingen vill ha mig... Man kan liksom inte skylla 34års singelliv enbart på att man är kräsen...
Och jag tänker på att jag aldrig är bäst på nånting. Och att ingen annan heller anser att jag är bäst på nånting. Och hur mycket jag hatar att bli bedömd och att vara tvungen att prestera något inför andra, just pga detta. Och hur nervös jag alltid är. Denna klump i magen. Uäää. Jag känner det alltid som att jag är ovärdig och en belastning för folk. Jag kan till och med tycka att det är jobbigt att ringa mina vänner, för jag är rädd för att jag skulle störa...
Nåja, jag kanske borde ta medicinen jag glömt bort att ta idag istället.
Och så är jag pensio och tittade på Allsång på skansen och sjöng med. Det var ju liksom allsång... Och bränt mig på magen i solen har jag gjort. Aj, aj. Normalt är ju magen den tåligaste kroppsdelen, vad det gäller solbränna liksom... Vet inte riktigt vad som hände.. Jag trodde väl att jag besatt nån superhjältekraft...
Det kom en hund vandrandes på gården idag. Våra grannars stora dumma bjässe. Skitsöt, men han följer ju med vem som helst... Och tydligen är de inte rädda att bli av med honom, för de sätter inte upp nåt staket, utan han bara springer runt på gårdarna.... Nå, jag lurade iväg den hem igen... Det är så märkligt att jag inte är rädd för hundar längre... Jaja...
Puss och kram
Andra bloggar om: depression, misslyckande, allsång, hundrädsla, och trams
Misslyckad.
Hm, Miss Lyckad här.
Efter att jag varit deprimerad och självmordsbenägen i ett års tid så var jag otroligt vilsen. Jag hade tappat så mycket av mig själv. Vem är jag nu tänkte jag om och om igen. Små saker började få mig att le och en dag föll en sten ner rakt på min hjässa. Och jag vaknade och tänkte, Äh, fy fan va jag e självisk. Här sitter jag och tror att världen handlar om mig. Och så fort jag började att bara tänka på andra. Jobba för en bättre värld. Blev fadder för en späckhuggare, sådde ett träd så började jag må bättre. Nu tänker jag aldrig tillbaka.
Kan du göra detsamma?
Kram
/ Miss Lyckad -En bok till dom som bryr sig! -
miss lyckad: hej vackraste kattkusin :) ibland är ju vissa dagar lite extra mörka, nåt kickar igång, men det går över... jag vet inte, jag försöker nog göra världen lite bättre lite nu och då, men visst, jag kan nog göra mer... men visst är det så, depression innebär ju egoism på det sättet du beskriver...
kram!!!
Låter tungt :/.., o min erfarenhet av att vara riktigt deppig är att det blir bara värre.., för jag blir sur, grinig, tar åt mig lätt (blir sur på vänner för att jag tar åt mig åt minsta lilla) o då känner man sig ju inte bättre direkt..
Det är lättare sagt än gjort såklart, men kan man "låtsas" vara glad så kan man (vissa iaf) faktiskt bli det.. Låtsas skrattar man så kan det ju bli att man nästan börjar skratta på riktigt..
Men visst känns livet himla oträttvist ofta.., varför föddes vissa Glada och verkar ha hur mycket tålamod som helst? O vissa verkar verkligen vara födda omtyckta.. men i slutändan känns det ändå som om allt ligger hos en själv..jobbar man med sig själv för att bli en bra person tyckte nog andra det tillslut också--
Hur peppande lät nu detta..inte så jätte kanske.. (jag är inte född med en förmåga att alltid säga rätt saker )
Kram! Hoppas det blir bättre..
maria: tack för omtanken! och kram tillbaks!
Du e ju bäst på att va Josefin ju :-)
Du e älskad av vänner och familj, glöm inte det :-)
Puss
Å du, jag va singel tills 30 typ. Så blir det ibland bara. Man kanske inte e redo eller mottagen för kärlek helt enkelt.
Puss.
Å du, du stör aldrig när du ringer mig iaf :-)
