"För det första destruerar varje markering ytans jungfrulighet, och följaktligen kan ingen måling som sådan uppnå ren ytmässighet utan att upphöra att vara en målning. Men den rumslighet som oundvikligen skapas måste hejda sig vid en 'optisk tredimensionalitet', som inte är något man kan gå in i, likt quattrocento-rummet, utan något som 'bara blicken kan genomkorsa' - en skillnad som onekligen förefaller mera som ett retorisk postulat än en observerbar skillnad. Ett residuum av illusionism måste finnas kvar, men inte i termer av perspektivbildens imaginära djup. Mellan det allför imaginära djupet och den alltför reella ytmässigheten beskriver måleriet en asymptotisk rörelse mot en ambivalent och svävande yta, en reduktion som emellertid aldrig får nå helt fram till sitt slut, vilket vore liktydigt med den tomma duken, duken som ready-made."

Otroligt, jag vet, men sant... Jag pluggar på sommarlovet.

Jaja.

Puss och kram