Helgen har gått i vilandets tecken, kan man lugnt påstå. Men det är ju så gött att sova.

Annars har jag fått en kort anställning för ett annat tv-program. Kan väl i vanlig ordning inte berätta så mycket om det, men det kommer att sändas på 3an och kanske i ärlighetens namn är det inget program jag själv skulle titta på, men nu när man varit med bakom, så blir ju allt så mycket mer intressant.

Jag kan ju erkänna, när det gäller böcker, att jag grät när jag läste ut boken om Noice. Fånigt att känna sorg för något eller någon man aldrig upplevde mer än på tv och skiva, men sorgligt är det. Läste även Bukowskis Kvinnor här förut och vad  kan man säga?! "att en så ful, snuskig suput omgavs av så många kvinnor som ville ligga med honom." Men ändå är det fascinerande att man kan berätta något så smutsigt, vulgärt och i vissa fall otäckt, på ett så enkelt och avskalat sätt. Det är känns vardagligt att spy varje morgon som om någon skulle berätta om sin ostmacka till frukost. Nåväl. Nu läser jag Martin Svenssons bok och försöker lista ut vilka alla som nämns är. Särskilt eftersom jag själv varit x antal gånger på rockbjörnen. Ett av Sveriges största rockband?! Innebär det att det var Hellacopters som satte igång brandlarmet, eller måste jag fundera vidare?! Och så vidare.

Nä, nu är det dags för lite verklighetsförankring och betala räkningarna.


Puss och kram

Idag fick jag ta del av ett uns historia. Eller rätt mycket historia. Och en once in a lifetime-upplevelse. Om man nu är nördig nog att uppskatta det.

Jag var på Nordiska Museet och mässan Grand Antiques;



Lyssnade lite på Bo Knutsson, som guidade runt och det hela var naturligtvis så där trevligt som det är när man får lyssna på någon som brinner för det den gör.
Men den där upplevelsen var en silverterrinen från 1759, gjord i Stockholm efter ritningar av Jean Eric Rehn och i samma finländska familjs ägo i 200 år och varit för oss utanför familjen, helt okänd. Och nu finns den här och vi hoppas på att den hamnar hos Nationalmuseum. 5,6 kilo väger den och betingar ett pris på 3,5 miljoner kr. OCH jag har hållt i den. Och det var dagens nörderier. Nu är jag inte sådan att jag bryr mig så där jättemycket om kulturarv och vart i världen saker befinner sig, det är mer att ting finns bevarade och hur välarbetade och smarta de är i sin funktion. Hur modernt något så gammalt kan te sig. Och alla festligheter denna terrin fått vara med om. Och helt i hemlighet. Det är sådana saker jag finner spännande. Men för att stödja den goda sakens skull, eller ja, de som brinner för det de gör, så hoppas jag också på att NM kommer att vara köparen.

Puss och kram

saker gjorda: Trodde att jag skulle kunna bocka av en sak på min att göra-lista, men icke
alkoholintag: inget, citronvatten is the shit
dagens fråga: Kan de inte hitta på något mer spännande än rocktema i Idol?
dagens låt: Who are you? - The Who


Jo, jag är inne på säsong 4 på CSI, så jag är lite CSI-skadad nu. Men det är något med att se om serier en extra gång, som gör att man lägger märke till de där replikerna som annars passerar till förmån för storyn. Och det är humor, mycket humor i CSI.

På fredag är det minsann rocktema i Idol. Jag tycker att det är sisådär spännande med rocktema i idol, dels för att de flesta vinner på rock. Rock är alltid lite tuffare än schlager och just den är säsongen kanske det är lite mer spännande att se vad Jay kan göra med dansband än vad Weise kan göra med Rolling Stones. Jag tycker nämligen att det är rock hela tiden. Och nog för att jag normalt föredrar rock framför skvalmusik, så varför inte ha synth-tema istället i så fall. Större utmaning, snyggare kläder. MEN som alltid är jag jättenyfiken på vilka låtar de har att välja på när de väljer ut låten de ska sjunga... De där små idolerna. Och så kan jag tillägga att jag tycker att det är pinsamt att de pratar om stjärnor och fans i idolsammanhang. De har ju liksom inte presterat något än, men, men...

Själv trodde jag att jag skulle prestera något idag, men icke. Imorn är planen däremot pressfrukost, besök på jobbet och att ta mig till rätt arbetsförmedling. Man kan tydligen inte söka vilka jobb som helst på en vanlig arbetsförmedling, för vi kulturarbetare är tydligen lite speciella. Oh well...

Och nu är det kvällsöppet, där de fortsätter att debattera kungen. Minsann. Anledningen till att jag vill se det är för att jag råkade se att Dominika ska vara med och jag tycker att känns lite ... hmm.. småkul att se vad hon tänkt säga...

Nåväl, puss och kram

saker gjorda: än så länge har jag inte gjort så mycket, planen är att åka in till stan och träffa Titisen
alkoholintag: nada, klockan är ju för 17 inte ens 12
dagens fråga: kan vi inte bara lära folk att vara vuxna?
dagens låt: vad som helst med Bob Dylan


Jag läste det här i Expressen. Och här är lite respons.
Alltså, jag vet ju att det förekommer benhård övertalning inom media. Och det finns naturligtvis olika orsaker till att det är så. En kan vara att folk är normalt ödmjuka och inte tycker att de passar att synas och inte vill att folk ska tro att de tror att de är intressanta att se på. En är ju naturligtvis att folk inte ska hinna tänka efter och komma på att det här är en skitkass idé, men det finns tusen anledningar. Hur som, de här artiklarna handlar om hur någon blev övertalad att vara med i Paradise Hotel och sen kände sig vilsen. Typ.
Nu vill jag inte försvara PH, men folk är ändå vuxna och någonstans måste vi sluta skydda vuxna så. Någonstans måste de/vi själva lära oss att ens agerande får konsekvenser. Vi kan inte gå genom livet och leva i nån rosa bubbla och skylla på allt och andra hela tiden. Jag tycker att det känns lite farligt det här, hur det har blivit. Det började med lite trygghetsknarkande och så vips behöver man inte ta ansvar för någonting och syndabockar ska alltid hittas. Var och varannan människa missbrukar ju ordet 'kränkt' tex. Tidigare kunde man läsa löpsedlar om Anna Books deltagande i Fångarna på Fortet, hon var väl kränkt för att de inte fick stanna efter att de åkt ut osv... Men det är också bra knepigt att lägga på tv4 att man fick en 'halvtorr pizza', jag menar man måste väl för 17 kunna ta ansvar själv för vad man stoppar i munnnen, när man nu är vuxen.

Själv har jag dock någon form av febergräns, så det här med att ta sig in till stan vet jag inte hur jag ska göra med. Jag vill självklart träffa Titisen, men man är ju lite matt och hostig och så...
Träffade henne i söndags och käkade sushi med henne och hennes pojkvän. Det var sjukt trevligt.

Puss och kram