Brollan fyller ju år, liksom...




Och så önskar John Blund en God Natt!

Jag är lite slarvig på att blogga, men det är ju så mycket som händer och fötter hela tiden. Men jag har iallfall blivit erbjuden ett jobb, som inte finns än så länge. Får veta nästa vecka hur det blir med det, men hålla tummarna får ni gärna göra, eftersom jag tycker att det är så attans roligt jobb, än så länge.



det här avsnittet har jag nog inte haft så mycket med att göra, men jag var med på auktionen...

Italienskan kommer jag att kugga så att det bara sjunger om det.
Har annars sökt en sommarkurs kring Deckare... för det kan man ju oxå göra...
C-uppsatsen är inte klar än, men den ska banne mig bli det.
Men först måste jag nog skriva klart den senaste hemuppgiften...

Men nu är det hopp i säng och Grey's Anatomy, som gäller.

puss och kram

Jag tänkte att jag skulle haka på fredagens tema när det gäller Show and Tell. Det är Taina, som kommit på temat Vita lögner.
Jag tyckte att det var ett svårt tema först. Ni vet, man tänker på när man har dragit en vit lögn och vem minns det egentligen?! Jag antar att den vanligaste vita lögnen folk i allmänhet använder sig av är när de svarar på frågan om hur de mår med ett 'bra', för det är ju enklast så.

Men så slog det mig att det finns ju riktiga vita lögner.

Som den här;


Glansig trikå, hudfärgad.

Och nu är inte den här webbutiken särskilt originell i sin okänslighet och felaktighet, men jag ställer mig frågan - hudfärgad? För vem? En av de lögner vi vita envisas med att presentera om och om igen.

En annan mycket vit lögn är ju en som så sent som 1913 (och säkert senare än så) gick att läsa i våra svenska uppslagsverk;


Negrer;

"I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska."

 

Och inte skämdes vi för att trycka våra vita lögner.

Så sent som 1922;

Zigenare;

"Till karaktären skildras zigenarna numer öfverallt som lättjefulla, lögnaktiga och hämndgiriga, än krypande, än oförskämdt pockande, allt egenskaper, som äro en naturlig följd dels af deras kringflackande lif, dels ännu mer af deras lott att nästan öfverallt vara föremål för avsky och förakt. /../ Mycket begifna äro de på spritdrycker och tobak; äfven kvinnor och barn röka."

 

Och ibland möts man ju av hur dessa vita lögner lever kvar. Nå, jag tycker det är dags att städa ut dem nu!

 

Puss och kram

 

Vill du läsa hur andra resonerade kring temat så kan du kolla in dessa fredagsbloggare;

 

Nilla, Desiree, Annika, Anki, Strandmamman
Lena Erica Marie Saltis Anna Taina Musikanta
Under ytan I am Annika Maisoui Inga-Britt Helena
Ebba Olgakatt Norrsken och Stjärnfall Anne Sparkling
Bejla Anne-Marie Christel Jenny Petra Fransyskan Pettas

 

Den här är från i onsdags.



på torsdagen, när jag tog tempen efter Antikrundan, så hade jag 38,7, vilket höll i sig hela fredagen, tills den började sjunka något på lördagen.
så jag orkade aldrig lägga ut den här videon. Och jag är fortfarande gnällig och mör och har enormt ont i svanken. För när jag får feber får jag av någon anledning ont i svanken.

Så det är inte ens skönt att ligga i sängen, men det är dit jag tänker hoppa nu och tycka synd om mig själv.

Puss och kram

Eftersom Antikdeckarna är det bästa som visas på tv;





Puss och kram

Jag får ju inte berätta om vad som kommer att visas i tv innan det har sänts, men jag kan väl säga att programledare P blev lite nervös när jag mobbade honom för att hans tingest såg ut som om han köpt det på Guldfynd för 32 kronor... Nu gissar jag att det är jag som kommer att få äta upp det när det väl säljs vidare, men jösses vad det var något jag inte vill äga.. Men vem vet, smaken förändras ju konstant...

Annars sprang jag på Richard Olsson (heter han så?) och han kände inte igen mig iallafall... Jag tar det som att jag spelade Erik Hörstadius så övertygande att han faktiskt trodde att jag var Erik...

Jag råkade ha tv-programmet bla bla Nöjen, vad sjutton heter det nu igen... Jo, Fantastiska Nöjen, stå och gå på tv:n här om dagen. Jag vet inte riktigt, jag har aldrig sett det, jag trodde det handlade om knepiga typer som imiterade drottning Silvia.. typ.. Men Dr Åke var ju med. Trummisen. Det ni, honom har jag sett live. När jag var tonåring. Jag tror minsann att jag även äger en signerad vinylsingel. Undra om det här innebär att jag snart behöver gå på en riktigt bra spelning; det här att jag sitter och tänker på sånt här...

Men Muse ska spela på Zinkensdamm i sommar, DET vill man ju se... och höra...

Puss och kram

Angående det här med att träffa Lassie... Idag kunde man se Alex Schulman bära omkring på sin lilla bebis. Den var söt, eller han/hon var söt, men jag jollrade inte med den, nepp. Det gjorde däremot Petra Mede.

Och ja, egentligen så har jag ju inte träffat Lassie alls, jag bara råkade se dem när jag kilade iväg för att pudra näsan.

Annars har jag haft fullt upp hela dagen idag. Men man lär sig så länge man lever.

Jag tror förresten inte att jag har nämnt att jag för någon vecka sedan kelade lite med en kamphund på slussens perrong. Jodå, den var så glad och tittade så bedjande på mig, så jag frågade om det var okej att jag hälsade.
- jodå, sa han, annars brukar folk mest vara rädda...
Nu var det en liten valp och den viftade på svansen och allt den ville var ju att få sniffa lite vad jag var för en konstig typ, så det fick den.
Men för några år sedan hade jag gått en bra bit därifrån. Jag höll nästan på att börja gråta av skräck när jag en gång vände mig om och höll på att trampa på en Pittbull, som låg i tunnelbanevagnen i godan ro... Så är det alltså inte längre, nu vill jag bara fram och kela... Så där på tal om Lassie och andra hundar.

Puss och kram

Jag såg det här inlägget, så jag antar att det oxå ger en hint om vad komma skall, på tv i vår. Underbara, underbara Zinat, med en av de vackraste personligheter en människa kan ha.

Nu ska jag snart sätta mig på bussen och åka tillbaks till Stockholm igen. Har firat påsk hos föräldrarna. Eller firat och firat, vi var lediga och umgicks allihop, kanske man snarare kan beskriva det som.
- vet du vem som åt mest fika? frågade mamma
- jag åt iallfall ingen bulle
- nä, du åt en semla, en after eight, en havreform och en skumraket
- hehe
- mm, jag håller ögonen på dig
- hehe, vadå, är du orolig?
- nä, men jag tycker att du borde vara det, men du bara stoppar i dig, skrattar och är glad.
Hon är så rolig.

Men nu måste jag kila.
Puss och kram