Det här med panikångestattacker
Det slår till utan förvaring. Eller ja, jag kan ju ha mina aningar om att stress är inblandat, men man går runt och tänker att 'oh, vad himlen är blå' eller 'hmm, vad är klockan?' och så vips, så finner jag mig i en ny värld. Jag har dock ofta upplevt en känsla av att de ligger och bubblar i bröstet och att de kan göra det i flera dagar, innan de bryter ut. Däremot när de väl behagar slå till så är det helt oförberett.
Minst 4 av följande symtom uppträder under en attack:
-
Hjärtklappning.
-
Svettning.
-
Darrningar eller skakningar.
-
Muntorrhet.
-
Lufthunger.
-
Kvävningskänslor.
-
Smärta eller obehag i bröstet.
-
Illamående eller magbesvär.
-
Känslor av yrsel, ostadighet, virrighet, svimfärdighet.
-
Upplevelse av overklighet som rör den egna personen eller verkligheten.
-
Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd.
-
Ångest för att dö.
-
Känsla av att plötsligt bli alldeles kall eller varm.
-
Stickningar, domningar eller klåda i händer och fötter.
"En bra behandling vid begynnande panikångest är den s k "rut-metoden":
Se på ett fyrkantigt föremål i omgivningen (ett fönster, en dörr, ett hus etc). Följ ena kanten på föremålet med blicken och andas långsamt in under det att du långsamt räknar ett, två, tre. Följ sedan med blicken nästa kant under en långsam utandning och likaså långsam räkning ett, två, tre. Följ därefter fyrkanten runt några varv under långsamma ut- och inandningar och långsam räkning till tre."
Och om jag ska fortsätta gnälla samtidigt som jag försöker förklara att det, för mig, inte är lika jobbigt som det kan vara för andra, så förstår jag helt och fullt att agorafobi är vad dessa små otyg kan leda till. För jag kan dra mig för att göra saker, eftersom mina ofta sammanfaller med just detta - vara på väg någonstans. Så hur undviker man det?! jo, man låter bli att förflytta sig och stannar på punkt A. Stabilt så. Men samtidigt så försöker jag ju tvinga mig att göra saker,, eftersom jag inte vill acceptera att något annat än jag själv ska bestämma över mina val.
Och, hehe, det är inte ett jäkla dugg fashionabelt eller trendigt att ha dessa irritationsattacker.
Nå, nu ska jag sluta mala och skriva förvirrat.
Puss och kram
Hej !
Ett nyttigt och mycket intressant inlägg ! Det finns många olika slags ångest symtom..'
Jag personligen bara älskar när jag hittar anledningen till den uppkomna ångesten i mina kort..att se i det förflutna vad personen varit med om för trauma och kunna hjälpa ! Attackerna är fruktansvärda då de kommer.. Vi kan få många svar via våra drömmar och genom att göra konfrontationer och se rent "schematiskt" hur ångesten/attackerna ger sig till känna! Viktigt med blogg/dagboks anteckningar..
Stor-Kram Annki
Jag brukar ställa mig på huvudet intill en vägg, andas och tänka på färgen röd.
Om man inte vill stå på huvudet kan man bara ta ner huvudet mot benen, som när man stretchar...
Alla tips är värda att prövas. Rutmetoden... coolt, i shall try.
Kram på re tjejen.
/ Miss Lyckad -Med andningen i behåll -
Jorå, den där listan kan kan man väl pricka av en del på vid tillfällen. Mem som tur är händer det ju inte ofta i min värld :-)
Så otroligt oräckt. Jag tror att jag har haft sådana där sympptom också. Minns för ngn jul sedan då jag stod på mataffären och blev alldeles yr, illamående och fick ont i bröstet. Trodde det var en infarkt eller ngt ditåt, men jag inser ju nu efteråt att det var just ngn slags panikattack. Det var så fruktansvärt otäckt och vidrigt. Jag är glad att det inte händer alltför ofta för mig, men man kan lätt sätta sig in i hur andra upplever det. En högst, övervidrig känsla. Hoppas innerligt att det ska dröja länge innan du får nästa attack.
Kram!!
Symptom ska det ju vara, gaah...fort och fel skrev jag där...
anki: jag håller med, drömmar är oslagbara källor ibland!
miss lyckad: mitt trick har nog varit att andas på olika sätt mest... men alla tips är ju klart välkomna :) kram på dig!
panki: hehe, det gäller att se det från den ljusa sidan :)
annika: antagligen var det en panikattack ja. jag trodde nog oxå första gången att det var nåt hjärtfel... jag tror att de flesta nån gång haft en, tyvärr... kram
Det här var riktigt intressant, har vid vissa tillfällen då jag känt mig ostabil oftast vid extrem press/stress haft endel av dessa symtom framförallt 5, 9, 10,14 och det där med synen....visste inte att det var panikångestatacker, men har ju förstått att det är något som inte stämmer såklart...
Precis som du får jag lite föraningar..
Är inte glad för din skull men väldigt glad över detta inlägg...
Kram
barbamorsan: men det är inte så farligt för mig om jag jämför med andra, för jag känner folk som drabbas av rejäl dödsångest och det är jag ju glad att jag inte gör... kul att du tyckte det var intressant iallafall. och tråkigt att du kan känna igen dig =/
Så fint att du tänker att "inget skall styra över din val annat än du själv". Så starkt av dej! Önskar jag kunde vara så stark själv.
john: men jag tycker ju kanske inte att de här attackerna är lika jobbiga, så där som det kan vara för andra... så jag har det lite lättare så sett... tack.
Jag uppskattade något så oerhört at läsa ditt inlägg, googlade fram det. Jag fick en riktig attack för första gången i mitt liv, blev livrädd och trodde att jag skulle bli förlamad från topp till tå, tills ambulansen kom och sa vad det gällde. De var så obekant och nytt för mig visste egentligen inte alls vad en panik ångest attack var förnågot. Nu är det irriterande för man inte riktigt känner igen sig i oron som infinner sig för att få en jäkla attack igen. Det känns ju inte klokt. Men jag kan känna obehag i typ bussar och tunnelbanor o känner man att hjärtat dunkar snabbare så triggar man ju upp sig själv också. Nu blev detta ett långt inlägg..Men ville tacka de va skönt att läsa om att det finns flera. lycka till fram över och man får ta dag för dag o konfrontera sna känslor. Mvh
Håller helt & hållet med dig! Jag blir så oändligt trött på alla människor som säger att de uppleva panikångestattacker när de i själva verket inte har en aning om vad det innebär! Samma sak gäller de som säger att de har varit så himla deprimerade, men att det gick över efter någon vecka.
På ett sätt så är det just dessa personer som förstör för oss eftersom omgivningen får en falsk bild av hur det egentligen är...
