ibland tänker jag på mina trosor, som nu med största sannolikhet är uppeldade av polisen. för det är så, vill man inte ha tillbaks "bevismaterialen" så slänger de dem. ett helt logiskt steg att ta. och varför skulle jag vilja ha tillbaks ett par trasiga trosor?! men anledningen till att jag tänker på dem ibland är för att jag fick dem av L när hon ännu bodde i london och de symboliserar numer mycket mer än vad sönderslitna trosor normalt gör. de är som en vemodig symbol över att jag aldrig tog mig till london och hälsade på. att jag snubblade till på ett av livets krokben och så blev det aldrig av.

rent materialistiskt sett så sörjer jag att jag aldrig kommer hitta lika snygga byxor eller kofta igen, eller ett lika mycket rocker-linne. dock är det väldigt tveksamt att jag någonsin skulle klä mig likadant igen. ever. så de fick bli en vacker eld, som ett slut och som en början på någonting nytt.